En plats med ett ovanligt många runstenar, tidigt kristna gravmonument och ortnamn som vittnar om att en vikingatida kungsgård har legat på platsen. Husby Sjuhundra kyrka i östra Uppland ruvar på många hemligheter.

Text och foto: Jens Flyckt

Intill Husbyån i Norrtälje kommun ligger Husby Sjuhundra kyrka – där det sannolikt fanns en kristen kyrkogård redan under senare delen av vikingatiden – det vill säga under tidigt 1000-tal. Den ursprungliga, romanska gråstenskyrkan uppfördes på 1100-talet. Grundstenar av sandsten visar att den tidigmedeltida kyrkobyggnaden är mer påkostad än vanligt. Nuvarande tornet är från 1800-talet. Från denna plats kommer ett ovanligt stort antal runstenar.

Exakt hur många runstenar, hela och fragment, som är kända från platsen är oklart. Men det rör sig om ett tjugotal. Flera fragment som tidigare var kända har försvunnit och nya har hittats. I Upplands runinskrifter från 1940-talet nämns Husby Sjuhundra kyrka och närmaste omgivning som (möjligen) Sveriges mest runstenstätaste plats, efter Sigtuna stad.

Kulturlandskapet runt kyrkan är mycket rikt på fornlämningar, som medeltida bytomter, bortodlade storhögar, gravfält, skärvstenshögar, fångstgropar, stensättningar och arkeologiska fyndplatser. En annan intressanta lämning är ortnamnet Husby.

Magnus Källström är runexpert vid Riksantikvarieämbetet. På frågan om områdets områdets historia under vikingatiden säger han:

-Det är en Husby så det bör ha funnits en kungsgård där, som kan gå tillbaka till vikingatiden.

Sverigereportage har valt att berätta om tre av runstenarna från Husby Sjuhundra kyrka.

På kyrkans yttervägg hänger två runstenar av röd sandsten. Den vänstra är runsten U-541, som saknar en bit av sin ovansida. Runslingans text avslöjar att den inte restes som ett minnesmärke i landskapet, vilket var det vanliga. Istället är den något så ovanligt som en gravsten, vilket textens inledning avslöjar.

”Här ligger Sigrev, broder till… Och Öpir ristade runorna” står det på runsten U 541 på Husby Sjuhundra kyrkas vägg.

– Den gjordes i slutet av runstenstiden, på 1130-talet. Ristaren var den kända mästaren Öpir. Runstenen var från början en gravsten. Flera sandstensfragment av liknande runstenar är hittade på kyrkogården, djupt ner i jorden. De har antagligen varit resta i par i en kista, säger Magnus Källström.

Med kista menas i detta sammanhangn ett kistliknande monument, som anlades på tidigt kristna gravar. Dessa kistor, som tros ha rests för personer med hög status, bestod av hällar som bildade kistor ovan jord. Runstenarna kunde användes som lock eller gavlar på kistorna. Dessa monument har hittats på flera platser i landet, bland annat vid Botkyrka. Mest kända är de så kallade Eskilstunakistorna.

Den högra runstenen på kyrkväggen, U 540, är inte komplett och består av två större delar. Den är daterad till 1030-talet. Runstenen, som det saknas delar i, är rest av fyra personer: Erik, Håkon, Ingvar och Ragnhild, till minne av en person som dog i Grekland. Den del av runslingan där den döda personens namn fanns, är borthuggen.

”Erik och Håkon och Ingvar och Ragnhild, de… Han blev död i Grekland. Gud och Guds moder hjälpe hans själ ” står det i runslingan på U 540 på Husby Sjuhundra kyrkas vägg.

Tack vare en runsten i Rimbo kyrka, drygt en mil från Husby Sjuhundra kyrka, vet vi att Erik, Håkon och Ingvar var bröder. Samma namn, samt ytterligare en bror nämns i Rimbostenen – Anund. Efter som Anund inte nämns i U 540 är det sannolikt att det var han som dog i Grekland.

Anund och Erik och Hokon och Ingvar reste denna sten efter Ragnar, sin broder. Gud hjälpe hans ande” står det på runsten U 513 i Rimbo kyrka.

Vid Husby Långhundra kyrkas ena kortsida står en hög och smal runsten, U 539, som är ristad på tre av stenens fyra sidor. Den är daterad till 1010-1020-tal och rest till minne av Sven som var påväg till England, men som dog på Jylland.

De raka runslingorna utan avslutande djurhuvuden på runsten U 539, vittnar om att stenen är tidig. Seden att resa runstenar fick en bom, som började i slutet av 900-talet och som slutade i början av 1100-talet. Ju närmare 1000-talet gick mot sitt slut, desto mer avancerade blev runstenarnas ornamentik.

”Djärv och Orökja och Vige och Joger och Gerhjälm, alla dessa bröder lät resadenna sten efter Sven, sin broder. Han blev död på Jylland. Han skulle fara till England. Gud och Guds moder hjälpe hans själ bättre än han förtjänade” lyder texten på runsten U 539.

-U 539 är en tidig runsten som berättar om resor till utlandet under vikingatiden, säger Magnus Källström.

Husby Sjuhundra kyrka är en sällsam plats vars historia ännu vilar i ett dunkel. Att så många runstenar har påträffats där vittnar om att det var en betydelsefull plats under vikingatiden och tidig medeltid.

En indikation på att det för mer än tusen år sedan restes många runstenar i landskapet runt och intill kyrkan, är att få av fragmenten passar ihop. Se sent som år 2019 hittades två nya runstensfragment i kyrkogårdsmuren. Fynden gjordes av en arkeolog som bevakade arbeten i muren.

-Det har hittats ovanligt många runstensfragment vid Husby Sjuhundra kyrka. Många av dem är av sandsten. Sandstensfragmenten motsvarar ett stort antal runstenar och att det sannolikt har funnits ännu fler runstenar vid Husby Sjuhundra kyrka som vi ännu inte har funnit några spår av, säger Magnus Källström.

Seden att resa runstenar upphörde under 1100-talets första hälft. Därefter föll många runstenar i glömska. Åtskilliga runstenar återanvändes ända in på 1800-talet som byggnadsmaterial i kyrkor, husgrunder, spisrösen, stenmurar, broar etcetera. För att passa i byggnationerna slogs runstenarna helt eller delvis sönder. Därför påträffas ofta runstensfragment inmurade i väggar och andra konstruktioner.

Bilister som passerar Brottby på E18 norr om Stockholm kan skymta silhuetten av en väderkvarn. Det är Brottbykvarnen – en av två bevarade kvarnar av sitt slag – en så kallad skenkvarn.

Text och foto: Jens Flyckt

Väderkvarnar, till exempel stubbkvarnar från 1700-talet, finns lite lite varstans i de svenska landskapen. Enbart på Öland finns drygt 300 stubbkvarnar bevarade. Men skenkvarnar, en typ av väderkvarn som som vänder kvarnhuset efter vinden med ett enkelt hjullager av järn, är mycket sällsynta och endast kända från Uppland, enligt Stockholms Läns Museum.

Endast sex stycken skenkvarnar är kända. Två av dessa är bevarade.

I en rapport från 2014 skriver Stockholms Läns Museum om den då avslutade restaureringen av Brottby skenkvarns maskineri och interiör.

”Kvarnarna (skenkvarnar reds.anm.) är alla från 1800-talets senare del och kan ses som ett första led i industrialismen i Sverige – en kvarleva från jordbrukets framåtskridanden och en för tiden ny teknik” skriver Stockholms Läns Museum.

Det tre våningar höga kvarnhuset vilar på ett enkelt lager, som består av en cirkulär järnskena (lagerbana) på järnrullar, vilket gör att kvarnhuset kan roteras och ställas in mot rätt vindriktning.

Verksamheten i Brottby kvarn, det vill säga malning av spannmål, ska enligt uppgift ha upphört under 1910-talets senare del. Därefter blev kvarnen lämnad till sitt förfall.

Brottbykvarnens maskineri, som leder energin från de roterande vingarna till kvarnstenarna, är av metall. I väderkvarnar är maskineriet vanligtvis av trä.

Brottbykvarnen ägs och förvaltas av Össeby hembygdsförening – som grundades år 1970. Intill kullen som kvarnen står på ligger hembygdsföreningens samlingslokal – Kvarnstugan med tillhörande byggnader.

På 1980-talet var Brottbykvarnen i dåligt skick och behovet av åtgärder beskrevs då som ”alarmerande”. Mellan åren 1989 och 1993 genomförde hembygdsföreningens medlemmar en restaurering av kvarnens yttre.

Det skulle dröja ytterligare några år och kräva omfattande insatser från Össeby hembygdsförenings medlemmar och andra aktörer innan kvarnens defekta maskineri kunde restaureras till fungerande skick.

År 2012 påträffades delar från kvarnens maskineri, bland annat kugghjul och navet till vingarna, i en loge vid intilliggande Brottby gård. Delarna är märkta med Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm.

Fynden i logen var bara en del av de saknade maskindelarna. Men de försvunna delarna kunde ändå återskapas. Dels fick hembygdsföreningen tillgång till delar som lagerbanor och glidlager från skenkvarnen i Väsby i Vallentuna, som förstördes i en anlagd brand i mars 2008.

Från en annan komplett skenkvarn (byggd år 1884) i Sättra utanför Norrtälje, gjordes gipsavgjutningar av av de delar som fattades. Med gipsformarna som förlagor kunde Alunda järngjuteri göra nya delar.

Tre malstenar skänktes till projektet. Två av dessa fick huggas om för att passa, vilket utfördes av Vätö stenhuggeri.

Den 27 september 2015 återinvigdes kvarnen i Brottby. Bland de 120 närvarande personer var bland annat landshövding Chris Heister, enligt Össeby hembygdsförenings hemsida. Från och med det datumet är kvarnen ett fungerande minne från en avlägsen tid, då industrialiseringen nyss hade gjort sig påmind i ett ålderdomligt och småskaligt jordbrukssamhälle.

Dateringen av Brottbykvarnen bygger dels på ett årtal som finns inne i kvarnen. I vindflöjeln på kvarnens tak finns årtalet 1906 instansat. Vad årtalet på flöjten står för är oklart.

”Brottby skenkvarn uppfördes sannolikt på 1870-talet (årtalet 1876 finns inpräntat i taket i den översta våningen) och kvarntypen är mycket ovanlig” skriver Stockholms Läns Museum.