Plötsligt låg det märkliga föremål av brons i spadtaget från trädgårdslandet. Det som hade kommit fram ur jorden var en bronsskatt – säkert värd en större förmögenhet när den för 2600 år sedan lades ner i vattnet en forntida sjö.

Text och foto: Jens Flyckt

Reportage. På bronsåldern var platsen där trädgårdslandet idag ligger, strandkanten på en relativt stor sjö.

Århundranden och årtusenden kom och gick efter att bronsföremålen lades i vattnet. Landhöjningen och sentida dikningsföretag torrlade med tiden större delen av sjöbottnen och gjorde marken odlingsbar. Så, i mitten på 1980-talet, kom bronsföremålen åter i dagen.

Bronsåldern är en tidsperiod som i Skandinavien sträcker sig från 1800 till 500 före Kristus (f.Kr.) Namnet har perioden fått efter som det var då som man på våra breddgrader gick från att använda stenverktyg, till att importera och tillverka vapen, verktyg och smycken av brons.

Den aktuella fyndplatsen är på många sätt en typisk, uppländsk bronsåldersbygd där krönrösen, skålgropar, skärvstenshögar och andra lämningar är belägna på höjdnivåerna runt det forntida vattendraget.

Bronsföremålen i trädgårdslandet är ett så kallat depåfynd, det vill säga en samling föremål som medvetet lagts ner i vattnet.

Fyndet består av 21 bronsföremål. Där finns bland annat tre holkyxor. Holkyxan, en arbetsyxa som kom att utvecklades och användas under bronsåldern, är ett relativt vanligt bronsåldersfynd. Yxmodellen, som kan delas in i flera typer, har dels tillverkats lokalt men även importerats.

Dessutom finns två hela halsringar – varav en så kallad Wendelring med sin typiska, omkastade vridning. Även toppen av en större bronsnål, bestående av tre runda skivor med upphöjda koniska kretsar, ingår i fyndet.

Depåfyndet är daterat till 600-500 f.Kr. – det vill säga vid bronsålderns slutskede, på gränsen till övergången till den efterföljande tidsperioden – förromersk järnålder.

Länsstyrelsen informerades om fyndet och en mindre arkeologisk undersökning gjordes på platsen. Men några ytterligare fynd gjordes dock inte. Inte heller senare har några fynd gjorts på platsen.

Det har tidigare gjorts flera våtmarksfynd i närområdet. På 1960-talet hittades två stockbåtar. Båtarna rapporterades. Men antikvariska myndigheter var ointresserade av fynden. Stockbåtarna blev därför aldrig dokumenterade innan väder och vind förstörde dem. År 1881 påträffades ett tveeggat svärd med inläggningar av guld, silver och niello. Svärdet, som är daterat till vikingatid, skänktes till Historiska museet år 1911.

Niello är en mycket gammal metod som används för dekoration av silverföremål. Tekniken användes i bland annat i Orienten långt före Kristi födelse och kom den att blomstra i Skandinavien under vikingatiden. Tekniken går ut på att graverade linjer och bearbetade ytor fylls ut med färgad massa, bestående av en blandning av bland annat bly, koppar och svavel (reds.anmärkning.)

Kanske ligger förklaringen i detta depåfynd i wendelringen. Inom den arkeologiska forskningen finns en uppfattning om att dessa halsringar var kvinnosymboler. Det har i sin tur lett till teorier om att wendelringar i depåfynd kan vara offer till kvinnliga gudar eller väsen.

Men som mycket annat som har med bronsåldern att göra så är det ingen som med säkerhet vet hur dessa människor resonerade eller hur deras idévärld såg ut – och ännu mindre varför de lade ner dyrbara bronsföremål i vattendrag.