Det som idag är Karolinska universitetssjukhuset var för snart tvåhundra år sedan en skjutbana i dåvarande Jägarförbundets regi. Det enda som idag finns kvar av denna tidiga skjutbana är en kulfångssten.

Text och foto: Jens Flyckt

Intill en tegelvägg på Karolinska sjukhusområde i Solna står en märklig sten. Idag är det få som lägger märket till stenen som användes som kulfång och därför är urgröpt i mitten av tusentals gevärskulor.

Det var Jägarförbundet, som senare blev Svenska Jägarförbundet, som 1830 tog initiativet till en skjutbana i Stockholms stads närhet. Förbundet bildades i april samma år. Vid ett sammanträde den 15 december 1830 gavs en organisationskommitté uppdraget att hitta en lämplig plats till skjutbanan.

Valet föll på Solna skog, som då var ett grönskande skogsområde några hundra meter utanför Norr tull – inte långt från Hagaparken.
Idag är området ett gytter av hus, vägar och inte minst Karolinska universitetssjukhusets många byggnader.

Solna skog är en av de äldsta, om inte den äldsta, allmänna skjutbanan i landet.

På 1830-talet hade ännu inte det röksvaga krutet och den moderna patronen uppfunnits. Det var en brytningstid på många sätt där den industriella revolutionen knackade på dörren och med den den vapentekniska utvecklingen.

Anders Lindqvist är historiker med ett stort intresse för historiska svartkrutsvapen. Han driver även bloggen Kuragehantverk.

-Vid år 1831 så befann sig vapenutvecklingen i en ny spännande tid. Flintlåsvapnen började sjunga sin svanesång för att välkomna slaglåset in i den vapentekniska historien. Förmodligen så sköt de flesta utav de tävlande skyttarna då med flintlåsvåpen. De som sköt på tavla använde troligen främst studsare av olika kalibrar, från finkalibriga lodbössor till grova björnbössor, säger Anders Lindqvist.

Den svenska skytterörelsen, från Skarpskytterörelsems framväxt i mitten av 1800-talet och den frivilliga skytterörelsens tillkomst inslutet av 1800-talet, har alltid lockat skyttar från alla samhällsklasser – så väl bönder som adel. Och så var det även vid Solna skog.

-Den som hade råd kunde kosta på sig en målskjutningsstudsare med diopter och snelltryck men de flesta sköt förmodligen med sina vanliga jaktbössor. De som grundade Jägarförbundet var huvudsakligen välbeställda herrar med fina jaktvapen, kanske av finare inhemsk tillverkning från Eskilstuna, Stockholm eller Husqvarna. Andra importerade vapen ifrån Tyskland, England, Belgien eller Frankrike. Många använde fina, nedärvda flintlåsstudsare från någon av 1700-talets många svenska bössmakare, säger han.

För de med ringa medel så fanns det bössor tillverkade av landsbygdens vapensmeder. För hagelskyttet blev de dubbelpipiga vapnen allt mer populära vid denna tid. De var kostsamma och svåra att tillverka med medgav ett extra skott. På det stora hela var det säkerligen en ganska brokig skara vapen som var med vid tävlingen 1831.

Solna skog tillhörde Karlberg kungsgård. Förbundet frågade därför kung Karl XIV Johan V om de fick anlägga en ”jägarebana” på platsen. Och kungen sade ja.

..”som blott till det uppgivna ändamålet må av förbundet begagnas ” skrev kungen i sitt svar till Jägarförbundet.

Tidigt på våren 1831 påbörjades arbetet med att staka ut den 300 alnar långa skjutbanan, vilket i meter motsvarar cirka 177 meter. Den 26 oktober samma år höll förbundet sin första målskjutning på banan. Senare uppfördes även en stilig skjutpaviljong, som ritades av hovarkitekten Per Axel Nyström.

Onsdagen den 6 juni 1832 invigdes skjutbanan i Solna skog med den första allmänna tävlingsskjutningen. Då fanns en skottavla av trä samt en säkerhetsmur – det vill säga kulfång.

Ganska snabbt skulle banan utökas till en imponerande anläggning med bland annat en skottmur för pistolskytte samt en ”inrättning” för flankskjutning. Redan vid 1840 inledde Jägarförbundet kulskyttetävlingar mot löpande björn vid Solnaskogen.

Ett 70-tal personer hade anmält sig till premiärtävlingen. Efter tävling och prisutdelning följde middag i skjutpaviljongen där man åt, sjöng och skålade för jakten och till Jägarförbundets högsta beskyddare, kronprins Oscar:

”Upp! Bröder och slutom vår manliga krets.
Vårt jägarförbund uti nord!
Att jaga det onda vi äro tillfreds.
Varhelst vi det träffa på jord.
Men allt ädelt och gott
I sin vingande flykt
Är för jägarens skott
Evigt fridlyst och tryggt.
Låt nu jakthornen skalla.
Då bägaren går.
Den bäst skjuta förstår
Var konung vi kalla  
         i skogen.”

Det var tänkt att kronprinsen Oscar skulle ha närvarat vid invigningen. Men han fick förhinder. Han lovade dock att närvara vid nästa allmänna skjutning i Solnaskogen den 11 juni samma år. 

Hundra år senare, 1932, var det slutskjutet vid Solna skog och skjutbanan lades ner. På platsen skulle istället Karolinska sjukhuset byggas. Så sent som 1979 revs det skyddsvärn som omgav stenen som utgjorde kulfånget.

Till 150-årsminnet av skjutbanans grundande, det vill säga 1982, sattes en liten metallskylt upp på platsen där Solnaskogens målområde en gång låg och där kulfångstenen idag står.