Vikingatid eller 1800-tal?
På en lodrät berssida i stadsdelen Riksby i Stockholm finns en unik bildristning.
Den består av tre människoliknande figurer i en scen – där svärd är draget och den tredje figuren hålls upp och ner i luften.

Text: Jens Flyckt

Foto: Jens Flyckt där inget annat anges.

Uppland. På Kvarnberget, ett mindre skogsområde söder om Bromma flygplats, finns bildristningen. Den ligger undanskymt och har sedan uppmärksammades i början av 1900-talet varit omdiskuterad. En nyligen gjord laserskanning och 3D-analys har avslöjat nya detaljer.

Ristningarna i denna artikel är ej skalenligt avbildade.

Vissa forskare har avfärdat Riksristningen som ett nationalromantiskt påhitt från 1600/1800-talet, medan andra har daterat den till vikingatid (750 – 1000 e.Kr).

Riksby är namnet på en stadsdel i Västerort, Stockholms kommun. Namnet härstammar från en medeltida by (”Rodhgersby”år 1409”), som fanns redan på vikingatiden.

Det mesta som har med bildristningen i Riksby att göra, till exempel vad scenen skildrar, är svårtolkat. Ristningen saknar runtecken.

I närmare 100 år har den förbryllat forskare.

Enligt Fornsök är ristningens komposition unik. Fornsök daterar ristningen som historisk eller nutida.

Åtskilliga är de arkeologer, konstvetare och andra sakkunniga som genom åren har daterat ristningen till vikingatid. En av dessa var arkeologen Bror Schnittger, som 1922 undersökte ristningen.

Men många sakkunniga har även tvivlat på ristningens äkthet – att den skulle vara från vikingatiden.

Ett av argumenten för att Riksbyristningen inte är vikingatida utan sentida, är två nutida ristningar i närområdet. En av dessa ristningar finns enligt Fornsök, på en mindre mossbevuxen berghäll cirka 300 meter norr om Riksbyristningen. Ristningen består av några latinska bokstäver, siffror och en fotliknande ristning:

”Anders.N

:97Z -”

Den andra sentida ristningen är belägen vid en väderkvarn, cirka 400 meter öster om Riksbyristningen. Enligt Fornsök står det:

”Peter F 4/6 1973”

Ett annat argument för att ristningen i Riksby inte är vikingatida, är att motivets komposition med de två huvudfigurerna bredvid varandra. Motivet har av vissa forskare uppfattats som naivt och övertydligt, jämfört med kända vikingatida bildristningars bildspråk.

Mer om detta längre ner i artikeln,

I Uppland är vikingatida (människoliknande) avbildningar på sten mycket ovanliga. Går man ytterligare några hundra år tillbaka i förhistorien, är det fråga om ett fåtal kända exempel.

Ett exempel på en vikingatida, människoliknande figur, finns på en runhäll i Vallentuna: U FV 1946;258, vid Fällbro, Uppland. Denna bildristning har till skillnad mot bildristningen i Riksby, en runristning – vilket gör den lättare att datera.

Den är dessutom belägen i en mer passande landskaplig kontext, intill en förhistorisk vägsträckning, som än idag är vältrafikerad.

Ristningen har en bitvis märklig runtext och en liten människoliknande figur, som räcker upp händerna, längst upp på rundjuret.

Även tolkningen av denna figur är omdiskuterad.

U FV 1946;258 är daterad till 1000-talets andra hälft – det vill säga slutet av vikingatiden.

Ett annat exempel på ristad människofigur finns vid Krogsta i norra Uppland. Krogstastenen (U 1125). Dateringen är osäker men anses vara från 500-talet e.Kr. (senast).

Den är ristad med den 24-teckniga/urnordiska runraden.

Krogstastenen står på ursprunglig plats intill ett gravfält.

De korta runraderna på stenen är inte tolkade.

Människofiguren på Krogstastenen håller upp bägge händerna.

Sverigereportage har tidigare skrivit om Krogstastenen:

Krogstastenen – ett uppländskt mysterium.

Ytterligare ett exempel på människoliknande ristningar finns på Häggebystenen vid Häggeby kyrka, Skoklosterhalvön, Uppland. Denna bildsten av röd sandsten, daterad till 400-500 e.Kr.

På Häggebystenens ena sida finns en scen, som tolkats som en så kallad hingsthetsning.

På var sida om de två hingstarna finns två människoliknande figurer avbildade. Figurerna har höjda armar och i händerna håller de avlånga föremål. Föremålen har tolkats som yxor.

Häggebystenens datering har sedan den togs fram ur kyrkans golv på 1800-talet, varit omdiskuterad.

Den brittiska antropologen George Stephen (The Old Northern Runic Monuments of Scandinavia and England I, sida 190), beskrev ristning som märkvärdigt barbarisk.

På Häggebystenens andra sida finns ett ristat skepp med 12 roddare.

Fram till att stenen togs fram ur kyrkans golv var endast skeppsristningen känd.

Den sten som är uppställd på Häggeby kyrkogård och som är fotograferad till denna artikel, är en kopia från 1950-talet. Originalet förvaras vid Historiska Museet i Stockholm.

Ett av Upplands finaste exempel på vikingatida bildframställning (med människoliknande figur) i sten, är Altunastenen – U 1161, vid Altuna kyrka, Enköping, Uppland.

Altunastenen är daterad till sent 1000-tal.

Denna bild- och runsten har dels en dramatisk runinskrift som berättar om två innebrännda personer. Stenens rika bildframställningae är enbart delvis tolkade.

Källa: Samnordisk runtextdatabas.

Altunastenens bildvärld är rik på mytologiska motiv och scener.

Den mest kända (den enda som är tolkad) visar en människoliknande figur i en båt. Med ena ena handen höjs ett redskap eller vapen – som tolkats som hammare eller yxa.

Scenen är troligen en skildring av Tors fiskafänge. Det är en mytologisk berättelse som skildrar asagudens Tors kamp med Midgårdsormen, som återges i Kvädet om Hymer.

I kampen trampar Tor genom båtens durk.

Kvädet om Ymer består av tre dikter. I den andra dikten berättas det om Tor som är ute och fiskar. Han agnar sin krok med ett oxhuvud, som sjunker ner till havets botten – där Midgårdsormen hugger och kampen börjar.

Mer att läsa:

Runeberg.org

Tillbaka till bildristningen i Riksby:

På 1970-talet lanserades en teori, som bygger på antaganden från 1940-talet, om att motivet i Riksbyristningen föreställer asagudarna Tor (till höger) och Oden (till vänster).

Om denna teori stämmer vänder sig Tor mot Oden, höjer ett svärd och hammare/yxa) mot skyn. Tor har pipskägg. De är bägge iklädda för vikingatiden tidstypiska kläder.

Sverigereportage har i denna artikel valt att kalla figurerna i Riksbyristningen för Tor och Oden. Skälet är att artikeln blir mer lättläst, då det är rörigare att kalla figurerna för höger eller vänster. Sverigereportage tar dock inte ställning i frågan om figurerna verkligen föreställer dessa asagudar.

Länge trodde man att ristningsspår strax (till vänster) ovanför Oden var fåglar – Odens två korpar Hugin och Mumin. Det har även antagit att det är en fågel, en falk, och att scenen illustrerar falkenering – det vill säga jakt med falkar och hökar.

I det förhistoriska Skandinavien är falkenering förknippad med en socioekonomisk maktelit, vilket bland annat arkeologiska fynd styrker.

En runsten från 1000-talet (slutet av vikingatid/tidigmedeltid) som har en bildframställning, som eventuellt illustrerar falkenering och en falkenerare till häst, är U 448 vid Harg, Sigtuna kommun i Uppland.

Källa: Samnordisk runtextdatabas.

Den vingförsedda varelsen på U 448 har även tolkats som en drake och skildring av en norsk kungasaga. (Thorgunn Snædal, Sigtuna Museum,1984, ”Igul och Björn läto resa stenen”)

Sverigereportage har tidigare skrivit om U 448:

Draken i runstenen – en vikingatida gåta

Idag vet man att dessa ristningsspår i Riksbyristningen inte är fåglar – utan en mindre människofigur som hålls upp och ner i luften av Oden, med något som kan uppfattas som nackgrepp.

Det var hällristningsexperten Sven-Gunnar Broström som år 2003 upptäckte att det fanns fler ristningsspår i Riksbyristningen, som inte hade noterats tidigare. Dessa spår visade att figuren som tidigare tolkats som en eller flera fåglar, är en människoliknande figur.

Denna människoliknande figur, som alltså är avbildad uppochner, är betydligt mindre än de andra två figurerna (Oden och Tor).

Det var i samband med rengöring och imålning av Riksbyristningen, som han gjorde upptäckten.

I en rapport från 2005 redogör Sven-Gunnar Broström för upptäckten:

Rapport över rengöring och imålning av bildristning raä nr 29 vid Riksby, Bromma socken, Uppland.

Sverigereportage har frågat Svenn-Gunnar Broström om vad han anser om Riksbyristningens ålder.

Han tror att ristningen i helhet kan vara vikingatida, men att platsen där Riksbyristningen är gjord avviker från de platser som vanligtvis valdes för runristningar under vikingatiden.

-Motivet och huggningstekniken ser ju ut som den kan dateras till runstenstiden (1000-talet reds.anm.). Det som är lite skumt är placeringen. Man brukar ju göra ristningar så folk som passerar kan se dem. Den här ristningen verkar däremot vara gömd från insyn, säger Sven-Gunnar Broström.

Sverigereportage har tidigare intervjuat Sven-Gunnar Broström:

Slagsta hällristning – berättelsen om ett sensationellt fynd

Under år 2022 gjordes laserskanning och 3D-analys av bildristningen i Riksbyn. Den utfördes av arkeologen Henrik Zedig från Länsstyrelsen i Västra Götaland.

I samband med utställningen Tyd den som kan – en upptäcktsfärd bland Upplands runstenar, vid Upplandsmuseet (redaktörer Torun Zachrisson och Magnus Källström) år 2020, gavs en populärvetenskaplig bok ut.

I ett av bokens kapitel, som handlar om laserskanning och 3D-analys av vikingatida runstenar, tas bildristningen i Riksbyn upp – ”LASERSKANNING GER NYA INSIKTER OM RUNRISTNINGAR En runtur i Stockholms närhet”

Artikelförfattaren är docenten och arkeologen Laila Kitzler Åhfeldt, som är expert på laserscanningoch 3D-analys av runristningar.

I artikeln resonerar Laila Kizler Åhfeldt om den ”övertydlighet”, som vissa forskare anser präglar bildristningen i Riksby och därför skulle tala emot en vikingatida datering.

Laila Kizler Åhfeldt skriver att denna övertydlighet inte är unik för bildristningen i Riksby. Hon menar att de finns flera vikingatida bildristningar, bland annat i Uppland, som har den stilen.

Hon skriver i artikeln:

”Det finns också figurer på runstenar från 1000-talet som har viss likhet med ristningen i Riksby. Bildristningen må se lite naiv ut, men stilen är inte främmande för 1000-talet.”

Hon nämner bland annat figuren som tolkas som Tor på U 1161 – Altunastenen, vid Altuna kyrka, Enköping, Uppland. Se tidigare beskrivning i denna artikel.

Laserskanningen och 3D-analysen av bildristningen i Riksby, visar att det finns avvikande variationer i de mikroskopiska huggspåren.

Dock är inte hela ristningen undersökt. Det som har undersökts är fyra lodräta huggspår i huvudmotvet (Oden och Tor).

Figuren som hålls upp och ner är inte undersökt.

2022 års undersökning bekräftades att Sven-Gunnar Broströms upptäckt och tolkning cirka tjugo år tidigare, är korrekt.

Huggspårens djup och form indikerar att figuren, enligt laserskanningen och 3D-analysen, att figuren (Tor) med svärd och hammare kan vara vikingatida, men den andra (Oden) är sentida – alternativt vikingatida men sekundärt omhuggen.

De latinska bokstäverna ”AGDA” är inte undersökta. Den anses ha en modern tillkomst. Bokstäverna är dock gjord före 1922, då ristningen först uppmärksammades.

Terrängen vid Riksbyristningen är omgiven av Bromma flygplats, industriområde, vägar, kolonilotter, tunnelbana, butiker och bostadsområden. Själva Kvarnhöjden där bergssidan med ristningen finns, är dock inte exploaterad.

Men trots den täta bebyggelsen finns det förhållandevis många fornlämningar och fornlämningsmiljöer bevarade i närområdet.

Det är ett rikt kulturlandskap som framträder, trots den hårda exploateringen.

Av utrymmesskäl kan Sverigereportage beskriva kulturlandskapet i detalj. Här är några exempel:

Cirka 140 meter norr om ristningen finns ett gravfält, som består av nio registrerade fornlämningar. Det är dock att se pågrund av igenväxning och stora mängder dumpat trädgårdsavfall från det intilliggande koloniområdet.

Cirka 400 meter nordöst ligger gamla Linta by – ett stort och imponerande fornlämningsområden som består av boplatslämningar gravar och runsten U 56 (Gliastenen). Linta by existerade från 500-talet e.Kr och fram till 1700-talet.

Linta by är alltså en av flera gårdar som fanns i området redan på vikingatiden.

U 56/Lintastenen står inte på ursprunglig plats.

Cirka 400 meter söder om Riksbyristningen finns två runristningar (Riksbyhällen) från 1000-talet på fast häll – U 58 och U 59, som upptäcktes år 1904.

Källa: Samnordisk runtextdatabas

Mängden fasta fornlämningar i området har av lokalhistoriska röster ibland använts som argument för att Riksbyristningen är vikingatida.

Trots att det gått över 100 år sedan bildristningen i Riksby uppmärksammades, har ingen forskare med säkerhet kunnat bekräfta att den är vikingatida – eller från 1600/1800-talet.

Efter den laserskanning och 3D-analysen år 2022, har gåtan inte lösts, utan snarare blivit ännu mer komplicerad.

Kanske finns svaret på Riksbyristningens ursprung att hitta i Kvarnbackshöjden och det intilliggande kulturlandskapet.

En central fråga, om ristningen är vikingatida, är ristningens (idag) undanskymda läget och vilken kontext platsen platsen bör ses i.