På en skogshöjd intill E4:ans norrgående sida vid rastplatsen Sillekrog i Södermanland, står Sveriges första motorvägskapell – en liten och anspråkslös träbyggnad som för tankarna till en medeltida stavkyrka.

Text och foto: Jens Flyckt

Kapellet invigdes efter solförmörkelsen den 11 augusti 1999. Och där, i skuggan av motorvägens dån, har det stått sedan dess som en plats för stillhet och eftertanke.

Kapellet, som ägs av Nyköpings kommun, byggdes under ledning av konstnären Anita Grede. Byggnadsmaterialet är flera hundra år gamla stockar och virke från en arbetarbostad, som revs med hjälp av flyktingar från bland annat Bosnien och Irak. Arbetarbostaden köptes för en krona

”Inom varje människa finns ett rum som kan växa till en hel värld, där ny energi föds. Det där inre rummet måste vi ha respekt för, annars kan vi bli farliga både för oss själva och andra, inte bara på motorvägen..” har Anita Grede skrivit om motorvägkapellett.

Förbi kapellet går även vandringsleden Sörmlandsleden.

Längst upp på taknocken finns ett solkors, en gammal symbol för livet som användes långt innan kristendomens födelse.

De faluröda väggarna av liggande stockar täcks av ett tjärat spåntak. Hängrännorna är av trä. Som trappa upp till den enkla dörren har man återanvänt vad ser ut att vara en kvarnsten. Inne i kapellet är luften sval, även under varma sommardagar. Och det är tyst, trots E4:ans närhet. Mitt på stengolvet finns ett grovt tillhugget stenaltare över vilket solstrålarna vandrar efter att de passerat genom de spröjsade fönstren.

På andra sidan av den närbelägna sjön Sillen bodde författaren poeten och nobelpristagaren Harry Martinsson. Den enda skrivna rad som finns i kapellet, förutom i en gästbok, är några rader ur en av Martinssons dikter:

”Det räcker med att vänta på sin fjäril och sedan resa bort med blicken”

Harry Martinsson är för övrigt skyddsväsen för kapellet, som är öppe dygnet runt för alla vandrare, vägfarare och andra som söker stillhet – om än för en kort stund.