Ett stilla rum vid motorvägen

På en skogshöjd intill E4:ans norrgående sida vid rastplatsen Sillekrog i Södermanland, står Sveriges första motorvägskapell – en liten och anspråkslös träbyggnad som för tankarna till en medeltida stavkyrka.

Text och foto: Jens Flyckt

Kapellet invigdes efter solförmörkelsen den 11 augusti 1999. Och där, i skuggan av motorvägens dån, har det stått sedan dess som en plats för stillhet och eftertanke.

Kapellet är uppfört enligt en gammal nordisk byggnadstradition och i harmoni med den intilliggande naturen.

Kapellet, som ägs av Nyköpings kommun, byggdes under ledning av konstnären Anita Grede. Byggnadsmaterialet är flera hundra år gamla stockar och virke från en arbetarbostad, som revs med hjälp av flyktingar från bland annat Bosnien och Irak. Arbetarbostaden köptes för en krona

”Inom varje människa finns ett rum som kan växa till en hel värld, där ny energi föds. Det där inre rummet måste vi ha respekt för, annars kan vi bli farliga både för oss själva och andra, inte bara på motorvägen..” har Anita Grede skrivit om motorvägkapellett.

Förbi kapellet går även vandringsleden Sörmlandsleden.

Längst upp på taknocken finns ett solkors, en gammal symbol för livet som användes långt innan kristendomens födelse.

Tjärat spåntak. Stockvarv, knutbrädor och vindskivor är målat i falu rödfärg. Hängrännorna är av trä och de enkla trappstegen ser ut att komma från en kvarnsten.

De faluröda väggarna av liggande stockar täcks av ett tjärat spåntak. Hängrännorna är av trä. Som trappa upp till den enkla dörren har man återanvänt vad ser ut att vara en kvarnsten. Inne i kapellet är luften sval, även under varma sommardagar. Och det är tyst, trots E4:ans närhet. Mitt på stengolvet finns ett grovt tillhugget stenaltare över vilket solstrålarna vandrar efter att de passerat genom de spröjsade fönstren.

Kapellets skyddsväsen är poeten Harry Martinsson.

På andra sidan av den närbelägna sjön Sillen bodde författaren poeten och nobelpristagaren Harry Martinsson. Den enda skrivna rad som finns i kapellet, förutom i en gästbok, är några rader ur en av Martinssons dikter:

”Det räcker med att vänta på sin fjäril och sedan resa bort med blicken”

Harry Martinsson är för övrigt skyddsväsen för kapellet, som är öppe dygnet runt för alla vandrare, vägfarare och andra som söker stillhet – om än för en kort stund.

Fjäril som gärna hotar

Allmän poppelglasvinge ser ut som en stor geting och den beter sig även så. Men det är en harmlös fjäril som försöker överleva genom att hota predatorer.

Text och foto: Jens Flyckt

Så här års kan man ibland se en märklig insekt som till utseendet påminner om en stor geting. Kommer man den nära så börjar den att hota med baken, som getingar gör när de ska sticka.

Allmän poppelglasvinge ser ut och beter sig som en ilsken geting, men är en harmlös och rödlistad fjäril.

Men den allmänna poppelglasvingen saknar gadd och kan därför inte stickas. Beteendet, som kallas för mimikry, har den utvecklat för att skrämma bort fåglar och andra predatorer som har fjärilar på menyn.

I luften skapar de små, genomskinliga vingarna ett brummande läte som påminner om en bålgeting.

Det finns tre olika arter poppelglasvingar i Sverige. Den allmänna poppelglasvinge är den största av dem.

Allmän poppelglasvinge är rödlistad och har i Sverige påträffats upp till Ångermanland. Den beskrivs av vetenskapen som tämligen allmän. Trots sitt namn syns den sällan. Enligt Artdatabanken så har den i till exempel Uppland rapporterats in 108 gånger. I Småland ligger motsvarande siffror på 104.

Allmän poppelglasvinge beskrevs första gången av vetenskapen år1759.

L