Text och foto: Jens Flyckt

En forntida guldring – tung, solid och tjock som en lampsockel, hittades i en åker utanför Knivsta i Uppland.

Fyndet gjordes för några årtionden sedan. Lantbrukaren som hittade ringen satt i traktorn och plöjde. Ett föremål som inte tycktes höra till jorden passerade i hans ögonvrån. I tron att det var en sockel till en glödlampa, stannade han, gick fram till plogen, plockade upp ”skräpet” och lade det i fickan.

Först senare när han gick igenom sina fickor uppdagades det att det var allt annan än en modern lampsockel.

Numera är det enligt lag inlämningsplikt på fornfynd av ädelmetaller, som till exempel guld. När ringen hittades fanns inte dessa regler och den är fortfarande i upphittarens familjs ägo.

Ringen är grov. Vid fotograferingstillfället fick jag möjlighet att titta närmare på den. Även om jag hade fingervante under så var ringen för stor för mina fingrar.

Den exakta fyndplatsen är inte känd. Men fyndet gjordes i ett område som är rikt på lämningar från järnåldern.

Om ringen var ett så kallat depåfynd, det vill säga ett föremål som någon gång i forntiden medvetet hamnade i jorden, som offer, gömma eller i en grav, är oklart. Kanske tappade ägaren ringen för 1000–2000 år sedan.

Men en sak är säker. Den ursprungliga ägaren måste ha varit en betydande person med stora resurser. Idag är den tunga och tjocka guldringen uppseendeväckande. Och det var den garanterat även när den tillverkades i en avlägsen forntid.