Etikettarkiv: borlänge

Glesbygdens okrönta väntkurer

Publicerad den av
Svara


Det här är berättelsen om de slingrande landsvägarnas okrönta symbol – väntkuren
Vid ensliga vägskäl och gamla vägsträckningar står de. Och ju längre bort från tätorterna man kommer, desto mer personliga och uttrycksfulla blir dem

Text och foto: Jens Flyckt

I en kurva i byn Koppslahyttan utanför Borlänge i Dalarna står en väntkur med anor från 1940-talet. Den är faluröd, har handgjorda skyltar och byggdes av byborna själva för några år sedan.
Erik Oskar Karlstens är uppvuxen i byn och kan berätta om deras välvårdade väntkur.

Koppslahyttan, Dalarna. Erik Oskar Karlstens vid väntkuren i Koppslahyttan.

– Kuren byggde vi i bylaget år 1995. Den ersatte den tidigare kuren som var en ombyggd veranda från en banstuga som stod nere vid järnvägen. Den släpades hit över väglöst land i slutet av 1940-talet. Ingången till den kuren var mot andra sidan, vilket inte var så bra i och med att snön drev in i kuren, säger Erik Oskar Karlstens.

Har du själv några minnen från den tidigare kuren?

-Ja, skolbilen stannade här. På den tiden fanns inte skolbuss. Jag brukade ställa min cykel i den, säger han.

Detaljer från väntkuren i Koppslahyttan.

Väntkurens historia, som inte ska blandas ihop med moderna och massproducerade busskurer, är på många sätt en oskriven historia. Det har givits ut mängder av böcker om allt från utedass, såganläggmingar, torpstugor, jordkällare och andra säregna företeelser på lands- och glesbygden.

Men väntkurerna, dessa ofta uttrycksfulla och säregna små byggnadsverk, verkar ingen ha reflekterat över. När hembygdsföreningar skriver om hembygden nämns sällan väntkurer, trots deras långa historia och djupa anknytning till hembygden.

Alsike, Uppland. Utanför Knivsta står denna gula kur – som till formen påminner om ett avbytarbås.. Den har ingång från hörnet, är byggd på plintar och är inredd med ett litet bibliotek, där väntande resenärer kan ta böcker. Notera blomlådan.
Interiören med bibliotek från kuren vid Alsike.

Sverigereportage har besökt några av landets väntkurer. Variationen och påhittigheten är stor. Väntkurerna kan delas in i två kategorier. De som satts upp av bussbolag eller kommuner, men som sedan byggts om eller inreds av lokalbefolkning.

Den andra typen är kurer som byggts på plats av privatpersoner, hembygdsföreningar, lokala entreprenörer eller byalag. Dessa kurer kan även vara gamla skjul och uthus som flyttats och byggts om till väntkurer.

Det finns även en tredje kategori – de massproducerade busskurerna som det finns tusentals av längs gator och vägar. Men dessa är helt anonyma, saknar all form av personlighet och lokal anknytning. Dessa är därför inte medtagna i detta reportage.

Edsbro, Uppland. Exempel på en väntkur, som ser ut som dem kollektivtrafiken sätter upp, men som lokalbefolkningen har byggt och försett med en utanpåliggande bänk. Denna kur har flera typiska detaljer, bland annat en hemmatillverkad askkopp. I kuren finns även tidningsklipp som berättar om en försvunnen dansbana som låg i närheten..
Edsbro, Uppland. Typisk kur-askkopp med lika typisk uppmaning.

Det finns slående likheter i sättet väntkurerna har tillkommit på – oavsett var i landet man befinner sig. Ofta är det någon lokal person som reagerar över att barnen står vid vägen och väntar på bussen i regn och snö.

Lohärad, Uppland. Vissa väntkurer står långt från vägområdet, men ändå nära nog för att resenärer ska hinna ner till vägen när bussen eller bussen kommer,

När man har bestämt sig för att bygga en väntkur så kontaktas bussbolaget eller kommunen – och svaret blir nej. ”Inga byggnationer inom vägområdet” brukar det heta.

Men det är sällan som ett nej accepteras av befolkningen på glesbygden. De börjas ringas runt i bygden och ganska snabbt har man fått ihop gratis byggmaterial och arbetskraft. När denna handlingskraft väl fått fart är det inte mycket som kan stoppa den. Resultaten kan ibland ta ganska drastiska uttryck, som kurer med gjuten betongplatta, indragen el, belysning, snickarglädje, konstsmyckade väggar, blomlådor, mattor, gardiner , bibliotek och virkade hundar i full storlek.

Sättraby, Roslagen? Stickad kur-hund i naturlig storlek. Denna skapelse står uppbunden vid den lokala väntkuren.
Malsta, Uppland. För att signalera till bussföraren när det är mörkt, snurrar väntande passagerare på denna reflexskiva.
Odensala, Uppland. Strax norr om Arlanda flygplats finns denna mycket påkostade väntkur från 2003. Det var den lokala entreprenören Timo Lipitsä, som Sverigereportage tidigare har skrivit om, som tyckte synd barnen som stod och väntade på bussen i regnet. Han kontaktade därför en lokal såg som stod för virketoch en lokal snickare bygga kuren, som är stor som en friggebod.. Han gjöt en betonggrund och samt utförde alla asfalt – och markarbetena. Kuren, som har belysning, detaljer från forntidens formspråk, smidesarbeten, har även en tillhörande runsten som Timo själv har tillverkat samt en rest bautasten. Stenarna fungerar som inkörningsskydd.

Flera av de kurer som Sverigereportage har dokumenterat är präglade av civil olydnad, Där finns en attityd som för tankarna till Lars Molins klassiska film ”Midvinterduell”.
Att bygga en väntkur vid en allmän väg utan tillstånd eller ens ha informerat väghållaren om planerna, brukar inte mottas med någon större glädje hos ansvariga myndigheter.

Sämtegen, Uppland. Denna kur är ovanlig på flera sätt. Dels är den knuttimrad och har ett utseende som påminner om en slogbod.

Förvånandsvärt ofta kommer folk undan med tilltagen och kurarna får stå kvar. I fall där där krav om rivning har ställts, så har kuren flyttats tillräckligt långt från vägområdet så att de inte omfattas av gällande lagar och förordningar. Kurarna ställs istället på bondens åker eller annan närliggande privat mark. Är terrängen svår lägger man en enkel spång byggt upp till vägen.

Väddö, Uppland. Detta bygge, med tegeltak, faluröd panel, vita knutar och snickarglädje, är av hög kvalitet. Bättre än så här blir det knappast inte.

På många håll har väntkurerna utvecklats till mer än enbart platser där man väntar på bussen. De har blivit samlingsplatser där allt från motorburna ungdomar, jaktlag och pensionärer träffas. Kurarnas väggar blir självklara anslagstavlor och gallerier för lokala konstnärer.

Älgars, Västergötland. Här har kuren dekorerats med en skylt.

Skyltar är tecken på att en väntkur har genomgått denna statushöjande utveckling. Den vanligaste formen av utsmyckning, oavsett om det är en kur som bussbolaget satt upp eller bygden har byggt, är skyltar med bynamnet. Namnet kombineras ofta med ”city”, ”centrum” eller ”torg”.

Skyltarna kan vara påkostade och specialbeställda emaljskyltar, vara vackra handarbeten eller enkla brädbitar med bynamnet skrivet på.


Ensligt belägna väntkurer, i trakter där det sällan kommer någon trafik, fungerar även som mötesplats för par på tu man hand, under ljusa sommarnätter där endast nattskärrans sång bryter tallskogarnas tystnad. Klotter och inskriptioner i vissa kurer vittnar om kärleksmöten på träbänkar mellan faluröda väggar.

Ellan, Uppland. Väntkuren är en naturlig samlingsplats. På väggen finns information om lokala företag, kartor och lokala evenemang. Och där finns även en påkostad skylt, vilken är ett signum för denna typ av kur.

Utseendemässigt finns det ingen standard på denna typ av väntkurer. Vissa av dem är så stora att en halv skolklass ryms på bänkarna i dem. Andra är inte större än att ett par personer får plats.

Den kanske viktigaste detaljen, särskilt om kuren stor 50 meter från vägen, är ett fönster mot det håll där bussen eller skolbussen kommer ifrån. Står kuren en bit från vägen är det viktigt att man ser bussen i tid och hinner ta sig till hållplatsen.

Kurvallen, Uppland. En annan särgen väntkur utanför Knivsta är denna som har förstuga eller veranda.

Dessa folkliga yttringar väcker ibland anstöt hos arkitekter och andra stilexperter.

För många år sedan lät Sigtuna kommun tillverka några faluröda väntkurer i plywood, vilka stod i skarp kontrast mot de kurer av metall och betong som annars var brukligt på landsbygden. Det blev nyhetsinslag på TV där kritiska tjänstemän ifrågasatte denna ”bonniga” byggnadsstil. Men boende på landsbygden där kurerna ställdes upp, äuppskattade dem.

Vidbo, Uppland. I början av 1990-talet lät Sigtuna kommun tillverka några väntkurer i plywood, vilka kritiserades för sitt ”bonniga” utseende. Men vanligt folk uppskattade dem och inte minst den faluröda färgen, som knyter an till en gammal byggnadstradition.


Men väntkurer handlar inte enbart om framåtanda, överlevnad, gemenskap och entreprenörskap. Väntkurerna är även symbol för den nedmontering av samhällsfunktioner på lands- och glesbygden.
En bussförbindelse är ofta avgörande för en bygds fortlevnad. Så länge bussen går, om så bara en gång om dagen eller någon gång i veckan, så har kuren en viktigt funktion. Men när bussen slutar gå så försvinner så mycket mer än enbart transportmöjligheter.

Väntkuren, som ofta stått länge på platsen, förlorar plötsligt sin funktion som symbol och samlingsplats.
Kvar blir en byggnad som ingen längre underhåller eller samlas vid. Färgen flagnar, fönster spricker och taken ruttnar. Kvar blir ett monument med läckande tak – över en allt mer utarmad glesbygd.