Seden att resa runstenar upphörde under 1100-talets första hälft.
Men runorna är inte bortglömda.
Än idag dyker runor upp som klotter, magiska uttryck, tatueringar, reklam, konstverk och logotyper.

Text och foto där inget annat anges: Jens Flyckt

På ett brofäste vid Stockholms stads norra infarter har någon klottrat fyra runtecken med svart färg. I Stockholmsförorten Huddinge är runor ristade med kniv i en parkbänk och i skogen utanför Edsbro, i länets norra del, är svarta runor klottrade på en omkullfallen gran i en fornborg.

Under några års tid har Sverigereportage dokumenterat nutida bruk av runor i Stockholms län. Denna artikel är ett försök till kategorisering av nutida bruk av runor eller runliknande tecken på offentliga platser.

Underlaget i denna artikel bygger på en spontaninventering av vissa begränsade områden i Stockholms län.

Sverigereportage har valt att dela in (dokumenterat material) nutida bruket av runor och runliknande tecken i följande kategorier:

1 Olika delkulturer/subk7lturer, som till exempel nordisk schamanism och asatro – som i sin tur omfattar uttryck som runmagi och trumresor. Denna kategori är stor och berör, på ett eller annat sätt, nästan samtliga kategorier som listas här nedanför.

2 Offentligt klotter/offentliga ristningar.

3 Märkning av föremål.

4 Tatueringar.

5 Konst och marknadsföring.

6 Offentlig symboler.

Den vanligaste formen av offentliga uttryck (i denna sammanställning) med runor, är målade med pensel/penna eller sprayade. Runklotter är som fenomen dock inget nytt, även om runklotter med sprayfärg är en modern företeelse.

Runklotter förekom till exempel i 1100-talets Sigtuna, där bland annat skrivövningar, meddelanden och klotter ristades med runor på djurben – så kallade runben.

Mer om runor: Allmänt om runor

Det är lätt att tro att runsystemen skapades enbart för runstenar. Men så är det inte. Runorna som skriftspråk hade ett vardagligt användningsområde.

Så här skriver Historiska museet om runornas historiska funktion:

”Runskrift skrevs inte på papper utan ristades på personliga ägodelar som kammar och vapen. Många meddelanden ristades säkert på plattor och stavar av trä.Ordet ”bokstavs” ursprungliga betydelse är ”runa ristad på (tavla av) bokträ”. Ordet vi använder för våra bokstäver syftar alltså egentligen på runor!”

Bilden på det ristade revbenet i denna artikel är påträffad i medeltida stadslager i Sigtuna. Benet förvaras i Sigtuna Museum and Arts magasin.

De äldsta kända beläggen för bruk av runor i Sverige är föremål från 200/300 e.Kr. Det är bland annat ett dräktspänne från Smedstorp i Skåne, där ”Jag Unwodz” ristades med 24-typiga runor för cirka 1 700 år sedan.

I Sverige äldsta kända stenen med runinskrift är från 400-talet e.Kr.

På 700/800-talet e.Kr. genomgick den urnordiska runraden en stor förändring, 24 runtecken blev då 16 runtecken.

I Uppland restes de sista runstenarna i landskapet i början av 1100-talet. Men medeltida runor fortsattes att ristas på gravhällar, dopfuntar, kyrkväggar och vardagsföremål av trä – långt efter runstenarnas tid var förbi.

Ett exempel på en medeltida ristning finns i Kinne-Vedum kyrka i Västergötland. På den medeltida kalkputsen är en runföljd från 1200-talet som tolkats som ”Maria” (Ave Maria) ristat.

Inom allmogen har runor använts som skriftspråk ända in i vår tid.

I norra delen av Dalarna brukades en typ av runalfabetet, så kallade dalrunor, från 1500-talet och in på 1800-talet.

På landsbygden har det ända in i vår tid förekommit märkning av byggnadsdetaljer, som grundstenar eller cementputs, med runor. Detta är ett relativt outforskat område.

Även stickade grytlappar, bokpärmar, båtar, exlibris, lyktor eller knivskaft har försetts och förses fortfarande med runor eller runliknande tecken.

Att rista sitt namn på knivskaft, kammar eller andra ägodelar är som sagt en tradition som det finns arkeologiska belägg för sedan 200/300-talet e.Kr. Det är en tradition som lever kvar, även om det kanske inte är så vanligt förekommande.

I nutida framställningar (klotter och ristningar) är det i regel inte fråga om ett skriftspråk, utan olika kombinationer med runor/runliknande tecken, som är sammansatta till symboler, taggar eller liknande.

Sverigereportage har skrivit flera artiklar om sentida runor, men även om medeltida runor i bland annat Sigtuna och Vallentuna:

Runben – meddelanden från medeltiden

Andors fagra runor

Runristat kruthorn för varghagel

Ett område där Sverigereportage har hittat flera platser med runklotter, är grönområdet mellan E18 och Brunnsviken, i Stockholm. Där förekommer på flera platser samma runföljd, men som har olika utseenden och troligen är utförda av olika personer.

Det är bland annat skillnaden i teknik och färgval som indikerar att det är fler personer, som klottrat samma runföljd – som tycks sakna språklig innebörd.

Som skriftspråk är runorna för länge sedan övergivna. Men som markeringar, symboler, magi och i viss mån tro, är de alltså fortfarande i bruk inom vissa grupperingar.

Typisk för de nutida runristningar/runklotter, som Sverigereportage har dokumenterat, är att ristarna ofta blandar runor från olika tidsåldrar. Ofta blandas runor eller runliknande tecken med latinska bokstäver.

Sverigereportage har inte gjort några djupare försök att tolka de nutida runklottret/runristningar, som förekommer i denna artikel. Den spontana känslan är att de saknar språklig innebörd.

I flera fall tycks det röra sig om uttryck, som troligen är relaterade till nordisk schamanism, asatro eller/och någon form av nutida runmagi.

I skogsområdet intill Rösjön i Sollentuna, strax norr om Stockholm, finns ett stocktimrat vindskydd och grillplats. Sjön ligger i ett stort naturreservat.

I detta vindskydd har åtskilliga besökare ristat och klottrat sina namn med latinska bokstäver. Där påträffade Sverigereportage även en runristning, som är djupt skuren i träet.

Ristningen är skickligt utförd och ser på avstånd ut att vara i relief, vilket den inte är.

Ristningen tycks sakna språklig innebörd och består, som i många andra fall, av en blandning av runor från den 24-typiga och 16-typiga runraden.

Runorna har sedan början ansetts ha magiska egenskaper. I dikten Hávamál (Norge 900-tal) finns ett stycke där det framgår att asaguden Oden fick tillgång till runorna, genom att hänga i världsträdet Ygdrasil i nio nätter och nio dagar.

Dagens runmagi, som utgår från ett runalfabet som till sitt utseende påminner om den urgemanska/24-typiga runraden, men som har 25 runor (inklusive en blank runa). Inom den nutida runmagin har varje runa ett namn och flera magiska egenskaper.

Detta med nutida runmagi är ett ämne med en stor bredd. En av många sammansatta symboler som anses besitta magiska egenskaper är så kallade rungalder – bland annat den så kallade Vägvisaren.

Rungaldrar kan beskrivas som flera symmetriskt korslagda huvudstavar, som vardera har flera bistavar som bildar runliknande runor eller runliknande tecken.

En galder är en trollsång med en eller flera besvärjelser. Vägvisarens ursprung är höljt i dunkel, men anses ha skapats på Island någon gång under 1600/1800-talet.

Vägvisaren är tänkt att hjälpa den som bär den alltid hitta hem. Den förekommer bland annat som amuletter och tatueringar.

Nutida runmagi ska inte blandas ihop med runologi. Runologi är en vetenskap.

Nutida runmagi, som har många anhängare i stora delar av västvärlden, har ibland jämförts med spådomskort och astrologi. På Youtube finns åtskilliga kanaler som spår och lär ut runmagi.

En nutida ristning eller klotter med runor kan därmed uppfattas som ett sätt att befästa, en slumpvis vald runföljd, som ett uttryck för en önskan, bön eller, spådom eller trolldom – men i regel utan språklig innebörd.

Här är två exempel på kanaler på Youtubemed fokus på runmagi:

Rune reading: How to do divination with the runes || THE RUNES #6

Eld och Is Runmagi | Nordisk shamanism

Runmagi som begrepp är som tidigare konstaterats i denna artikel inget nytt, även om till exempel medeltida runmagi har andra uttryck.

I till exempel kristna högstatusmiljöer 1100-talets Sigtuna stad förekommer runmagi, som arkeologerna ibland hittar spår av. Det är besvärjelser, mot till exempel sjukdomar, som ristades på föremål, på bland annat djurben och små kopparbleck.

Ett exempel är det så kallade Sårfeberbenet, ett medeltida runben från Sigtuna, där ristaren har använt hedniska trollrunor för att jaga bort sjukdom, det vill säga göra någon frisk:

”Jorils (sår)pinne! Väx ur Krok! Han band febern, krossade(?) febern. Och sejdandet gjorde slut på sårhuset. Han har fångat varet fullständigt. Fly bort feber!”

Läs mer om Sårfeberbenet här:

Veckans föremål, det gruvliga sårfeberbenet.

Tatueringar med runor eller runliknande figurer är ett relativt vanligt motiv. Dessa motiv är ofta förknippade med magi, personlig utveckling eller spådom.

Detta är ett område med en mängder av symboliska motiv.

Ett exempel är så kallade bindrunor.

De två bilderna på tatueringar i denna artikel har Sverigereportage fått låna av Tess Teresia Anicic.

Om bindrunan som hon nyligen lät tatuera på sin hals, skriver hon, ska skydda mot ondska och olycka.

”Bindrunor skapas genom att kombinera flera runor för att uppnå en kraftfullare symbol med en specifik innebörd. Bindrunor har ett rikt historiskt arv med rötter i fornnordisk kultur och användes flitigt av vikingarna”

Ett annat område där runor dyker upp i är reklam – som logotyper. I vissa fall har man återanvänt ristningar från 1000-talet, på till exempel resturangfönster och menyer. Samma typ av ”återpuliceringar” av runstenstexter från 1000-talet återfinns på bland annat tröjor.

Det kanske mest kända exemplet på ett företag som valt en logotyp med runor, är resturang AIFUR i Gamla stan i Stockholm.

Aifur är dels namnet på en rekonstruktion av en vikingatida båttyp, som det under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet , gjordes flera forskningsexpeditioner i österled med.

Namnet Aifur flrekommer även i den unika runinskriften på Pilegårdsstenen, en runsten från (troligen) 900-talet som påträffades vid Boge på östra Gotland. Det är en minnesskrift som beskriver en resa i österled och på floden Dnjepr:

”Bjärt målad uppställde denna sten
Hegbjarn och hans bröder
Rodvisl, Oystain och Edmund
som hava uppställt stenar till minne av Ravn
söder om Rufstain. De kommo
långt i Aifur. Vivil
befallde”

Resturang Aifur ägs av musikern Martin ”E-type” Eriksson.

Även inom nutidskonsten inspirerar runorna konstnärer.

Ett exempel på ett nutida konstverk där runorna har en central roll är ”Hamnars hjärta”, av konstnären Raha Rastifard, i Norrtälje stad. Verket är gjort av rostfri metall och har formen som ett hjärtformat rep.

Runföljderna, som är skurna med laser och är belysta om natten, är hämtade från runstenar i Norrtäljetrakten. Verket, som uppfördes år 2022 då Norrtälje firade 400 år, är en hyllning till Norrtäljes vikingatida historia.

Det bör tilläggas att inga vikingatida lämningar har påträffats inom Norrtäljes stadsområde. De äldsta lämningar som arkeologerna har hittat i Norrtälje stad är daterade till slutet av 1500-talet. Men gatunamn, en offentlig park( till Ruriks ära) och trädgårdspynt i stadens privata villatomter, lyfter allt jämt fram Norrtälje stads äldsta historia som en vikingatida hamn.

Ett runtecken är fortfarande i bruk som en symbol i det offentliga samhället, är symbolen för fornlämningar på skyltar och kartor. Det R-runan som levt kvar och fortfarande har en praktisk funktion.

Även i vår digitala miljö finns en välkänd symbol som är en kombination av två runtecken – symbolen för Bluetooth eller Blåtand.

Tänk på det nästa gång ni kopplar upp er på mobilen eller passerar en skylt med en R-runa, att det är runtecken som i vår del av världen började användas för cirka 1 700 år senare och som fortfarande är i bruk.