Inom allmogen fortsatte man rista runor på föremål och byggnadsdetaljer, långt efter att det latinska alfabetet började användas på medeltiden. Ett exempel är detta kruthorn som en västgötsk jägare jägare försåg med runor på 1800-talet.

Text och foto: Jens Flyckt

Västergötland. Ett av de äldsta kända runristade föremålen i Sverige är en 25 centimeter lång spjutspets från 200-talet e Kr. Även om runalbabetet övergavs på medeltiden, så fortsatte man på landsbygden att använda runor. I Dalarna utvecklade man ett eget runalfabet på 1500-talet.
Även från andra håll i landet finns exempel på bruk av runor bland allmogen – till exempel detta kruthorn från trakterna runt Tidaholm i Västergötland.

Innan patronen uppfanns laddades skjutvapen via pipans mynning. Vid laddning använde man bland annat svartkrut, förladdning, kula eller hagel. Svartkrutet, som inte fick bli fuktigt, förvarades i vattentäta behållare av horn. Denna typ av kruthorn från 1700-talet är relativt vanliga. De förekommer i olika utföranden.

Med varghagel menas en laddning bestående av ett fåtal, grova hagel. En hagelladdning, för fågel och annat småvilt, består annars av ett stort antal mindre hagel.

Det ovanliga med detta kruthorn är att det är ristat med runor och latinska bokstäver. Stor del av Hornets yta täcks med tecken, som bitvis är bortnött. Årtalet 1803 är ristat på två ställen.

Till ett av årtalen finns även en text där ett av orden kan tolkas som ”varg”. Man kan ana ett personnamn eller möjligen ortsnamn. Även en enkel bild på ett gevär är ristat på det slitna kruthornet. Mest intressanta är de runor som ristats på hornet. För utom runorna för R, O, B,(eventuellt Y) finns en U-runa.

Runorna tycks sakna språklig innebörd.

Från medeltiden och fram till 1864 hade allmogen en lagstadgad plikt att förfölja och döda varg. Detta skedde med förgiftning, hetsjakt, fångstgropar och så kallade vargskall.

”I den äldre Västgötalagen från tidigt 1200-tal finns denna formulering:

”Den äger hare, som dräper den,
den äger räv, som driver upp den,
den äger varg, som vinner den,
den äger björn, som jagar den,
den äger älg, som fäller den,
den äger utter, som tager den ur å.”