Vid fågelsjön Angarssjöängen i Vallentuna ligger den märkliga Örstaristningen.
I denna hällristning finns bland annat ett 3,6 meter långt skepp och fyra cirklar som tolkats som en hästdragen vagn.
Några meter från Örstaristningen finns en förhistorisk hålväg som enligt vissa teorier kan ha spelat en roll i tillkomsten av denna hällristning för 2 500/3 000 år sedan.

Text och foto där ingen annan nämns: Jens Flyckt

Uppland. Angarnsjöängen är ett populärt ströv- och naturområde. Under vår och sommar är sjöns översvämmade stränder förbjudna att beträda med hänsyn till det rika fågellivet. I det omkringliggande kulturlandskapet finns ett stort antal kända fornlämningar – som tidsmässigt sträcker sig från jägarstenåldern (mesolitikum) och fram till medeltid.

Sverigereportage har tidigare skrivit om de äldsta kända spåren i Vallentuna, boplatsen vid Hakunge, som är belägen en halvmil öster om Örsta:

Hakunge – spåren från de första säljägarna

Hällristningen, som mäter 10×4 meter, vid Örsta är belägen på en stor och svagt sluttande häll, med vida utsikt mot norr och den dalgång som var en liten och smal havsvik under bronsåldern.

Strax nedanför den ristade hällen utbreder sig en större platå.

I rapporten Bronsålder i Stockholms län – aktuell forskning från 2010, beskriver hällristningsexperterna Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam, Örstaristningens fyndomständigheter:

”Den ristning som blev först vetenskapligt känd inom länet är Örstaristningen i Angarns socken som uppräcktes 1890. Ristningens ovanligt utformade hästfigurer har lockat vissa arkeologer att datera den till järnåldern”

Trots storleken på hästarna och skeppen är Örstaristningen ganska svåröverskådlig för besökaren. Ristningen är ifylld med röd färg, som smälter in i den röda bergarten. Figurerna är dessutom ovanligt stora.

Längst upp på hällen syns två hästar som är vända mot varandra. Bakom den vänstra hästen finns fyra cirklar, som tolkats som en vagn, förspänd. Att hästarna står med mularna mot varandra har tolkats som en metod som “ristaren” har använt för att vika ut och tydliggöra bilden av att de egentligen står bredvid varandra. Att rista hästarna bredvid varandra är inte möjligt på det sätt de är avbildade.
Källa: Forntid i ny dager – arkeologi i Stockholmstrakten/sida 117/Sven-Gunnar Broström och Jonatan Lindström.

Trots namnet anser experterna att hällristningarna inte ristades, utan att de knackades fram.

Enligt fornlämningsregistret ska det även finnas senare upptäckta ristningar på hällen i Örsta. Det rör sig bland annat om ytterligare två skepp, men även en människofigur med utsträckta händer och med ett vapen i ena handen. Men dessa ristningar är så otydliga att de inte har kunnat upptäckas vid besiktning av hällen, enligt fornlämningsregistret.

I det intilliggande kulturlandskapet finns dessutom flera skålgropsförekomster. Vid Örsta gård står en vikingatida runsten som återupptäcktes på 1920-talet. Strax intill Örstaristningen finns även en cirka 70 meter lång hålväg.

Hålvägar är inte anlagda vägar. Förhistoriska hålvägar har bildats i lösa jordarter under lång tid, på grund av slitaget från bland annat hästhovar. Grus och sand som frigjorts av hovar har runnit iväg med regnvatten och på så sätt bildat diken med varierande bredd och djup. På många ställen, till exempel åsar, där trafiken var tät under förhistoriska perioder, finns det ofta flera hålvägar.

Sverigereportage har tidigare skrivit om förhistoriska vägar::

Landsvägens slingrande historia

Dateringen av Örstaristningen är omdebatterad. Sydsveriges hällristningar dateras i regel till yngre bronsålder, det vill säga 1 800-500 f.Kr. Men vissa forskare menar att Örstaristningen kan häröra från äldre järnålder (500 f.Kr. – 500 e.Kr.), eller från århundradet före övergångstiden (period V på arkeologspråk) mellan yngre bronsålder och äldre järnålder.

Det är de två hästarna som är avbildade mot varandra, som ligger till grund för den osäkra dateringen. Det har bland annat dragits paralleller till Häggebystenen vid Häggeby kyrka på Skoklosterhalvön i Uppland.
Källa: (Ingvar Skoog, Fornlämningar vid Hacksta o. Örsta i Garnsbygden: bronsålder, äldsta järn­ålder. Uppsats i arkeologi, Stockholms universitet. Stockholm 1983)

Häggebystenen är daterad till 500/600-talet e.K.r.

På kopian av Häggebystenen, som står vid Häggeby kyrka, finns bland annat en scen med två hästar, vända mot varandra, som tolkats som hingsthetsning.

Beträffande upptäckten av Örstaristningen skriver Ingvar Skoog skriver att den eventuellt upptäcktes redan år 1888, men att den sannolikt varit känd av lokalbefolkningen sedan 1700-talet.

Stockholms läns museum beskriver Örstaristningenpå följande sätt:

”Vid Angarnsjöängen finns den enorma Örstaristningen som föreställer två skepp och två hästar. Hällristningarna hade stor betydelse för bronsålderns människor som en viktig del i deras magiska och religiösa värld. Det är en svindlande tanke att deras magiska och religiösa riter lämnade eviga spår i landskapet”

I artikeln Vägen till andra sidan – med vagn genom bronsåldern i Mellansverige, av arkeologen Hellena Victor, resonerar författaren kring flera kultplatser från brons- och järnålder, där hålvägar och andra förhistoriska ”vägar” förekommer i direkt anslutning till gravfält och hällristningar från bronsålder och järnålder.

”Vägar i en bronsålderskontext har under senare år blivit aktualiserat och uppmärksammats exempelvis i samband med den stenlagda vägen som påträffades i samband med Öresundsundersökningarna i Skåne, men också på andra platser” skriver Hellena Victor.

År 1998 påträffade arkeologerna en cirka förhistorisk väg med hjulspår, vid Kvarnby öster om Malmö. Vägen var stenlagt och har med kol 14-metoden daterats till yngre bronsålder, men kan vara ännu äldre. Detta är den äldsta väg av sitt slag som påträffats i Skandinavien.
https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/75953b16-abab-498d-87e0-7ce8bd87a3d6

Örstaristningen är en av kultplatser i Sverige som Hellena Victor omnämner. Vagnristningen, hålvägen intill hällristningen och det intilliggande kulturlandskapets karaktär – är tecken som hon menar indikerar att Örstaristningen kan ha tillkommit i en ”vägkontext”.

”I anslutning till ristningen ligger en hålväg (RAÄ 119) som förmodligen har en mycket gammal sträckning. Fornlämningarna på åsarna på södra sidan av Angarnssjön ger indikation om vägens forna sträckning, liksom en runsten (RAÄ 118, U211) ett par hundra meter från ristningen. Det är en tjusande tanke att vagnen är ristad på platsen just på grund av vägen”

Runstenen vid Örsta gård är från slutet av vikingatiden, det vill säga från 1000-talet. Redan när runstenen ristades var Örstaristningen mycket gammal och med våra tidsmått en fornlämning.