Vid Hörsne kyrka på Gotland finns flera medeltida gravhällar uppställda. En av hällarna är mycket ovanlig och har två ristade tecken – som tros symbolisera Jungfru Maria och Jesus uppståndelse i form av månens pånyttfödelse.

Text och foto: Jens Flyckt där inget annat anges.

Gotland. Hörsne kyrka är som övriga medeltida kyrkor på Gotland en nationell angelägenhet. Kyrkan är bland annat känd för sina medeltida proportioner, runristade dörrsmide, medeltida glasmålningar, sydportal med unika stenreliefer samt att allmogen i hundratals år offrade mynt i trägolvets springor. Strax intill kyrkogården har ett 30-tal romerska silvermynt påträffats. På kyrkogården finns fyra uppställda gravhällar, som knappt är omskrivna någonstans.

Ett undantag är möjligen de unika, gotländska rungravhällarna – bland annat i Lärbro kyrka. Långt efter att seden att resa runstenar hade dött ut i början av 1100-talet, levde bruket av runor kvar inom de gotländska kyrkornas väggar i flera hundra år. Istället för latinsk skrift ristades minnesorden med runor. Åtskilliga rungravhällar har förstörts eller försvunnit sedan 1900-talets början.

Gravhällar är ofta svårt slitna efter att generationer med församlingsmedlemmar gått på dem i långa tider.

Det är fyra gravhällar, tre av kalksten och en av sandsten, som står resta mot varandra under tak på Hörsne kyrkogård. Hällarna restaurerades i början av 2000-talet.

En av dem är med säkerhet från medeltiden och ytterligare två är troligen medeltida. En gång i tiden bör de ha haft sina platser i kyrkans golv. Men av olika anledningar hamnade de utanför kyrkan där de på 2000-talet restes intill varandra.

På den första hällen finns resterna ett textband med så kallad minuskelskrift längs kanten. Tack vare dokumentation från 1800-talet är hela texten, som nu nästan är bortnött, känd. Det är en minnesskrift över en präst som var verksam i Hörsne kyrka i slutet av 1400-talet.

”Här är begraven Herr Botulf präst, född i Follingbo, här fordom kyrkoherde. Han dog i Herrens år 1494 på apostlarna Petri och Pauli dag (29 juni), bed för honom.”

Botulfs gravhäll användes en bra bit in på 1900-talet som trampsten utanför tornets norra portal. Enligt verket Sveriges kyrkor låg den i takdroppet när kyrkan dokumenterades i början av 1900-talet.

Den andra hällen är mer svårbegriplig, Den är tillverkad av sandsten, vilket är ovanligt för att vara en gravhäll. Den kan vara medeltida. Där står Timan, efter Timangårdarna sydost om Hörsne kyrka, ristat mitt på hällen. Någon annan ristning är inte synlig på hällen. Enligt de få uppgifter som finns om hällen har det sannolikt funnits ytterligare ristningar, som nu är bortvittrade.

Såvida den kvarvarade ristningen var djupare huggen, än eventuellt försvunna ristningar, framstår det som märkligt att endast den mittersta ristningen är bevarad. Utifrån den mycket enkla utformningen kan man fråga sig om det verkligen är en gravhäll?

Den tredje gravhällen är från 1730-talet. Den är mer typisk för en gravhäll, även om formspråket har en folklig karaktär. Minnestexten berättar om kyrkovärden Tomas Norby och att gravhällen markerade hans släkts gravplats – som bör ha varit inne i kyrkan.

Den fjärde gravhällen, som sannolikt är medeltida, är även den ett frågetecken. Den mycket enkla ristningen består av ett grekiskt kors och en halvmåne. Enligt uppgift låg hällen tidigare nordost om kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren.

Korset och halvmånen är de enda synliga ristningarna på hällen.

Halvmånen har en bred betydelse inom kristendomen. Den symboliserar bland annat tidens gång och Jesu återfödelse. Det är även en feminin symbol som förknippas Jungfru Maria. I ett medeltida altarskåp i Husby Långhundra, Uppland, står Jungfru Maria på en formation, som enligt experterna är en halvmåne.

Varken denna häll eller hällen med ”Timan” nämns i bokverket Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium . Däremot beskrivs Herr Botulf prästs gravhäll.

På Hörsne kyrkogård finns två kortfattade informationstavlor om gravhällarna. Där framgår att halvmånen är ett sällsynt motiv på gravhällar och att ett annat exempel – en gravhäll med halvmåne och sol, finns på Bara kyrkogård. Dock är det oklart om textförfattaren syftar på Bara kyrka i Småland, vilken helgades åt Jungfru Maria när den uppfördes på1100-talet, eller den närliggande Bara ödekyrka.

Den slarviga formuleringen är den enda information som går att hitta om den andra gravhällen med månskära. Det illustrerar med all tydlighet den låga status gravhällarna har. Oavsett vilken innebörd ristningarna på de medeltida gravhällarna vid Hörsne kyrka har, så är de unika lämningar som förtjänar bättre uppmärksamhet.