Hörsne kyrkas feminina gravhäll

Vid Hörsne kyrka på Gotland finns flera medeltida gravhällar uppställda. En av hällarna är mycket ovanlig och har två ristade tecken – som tros symbolisera Jungfru Maria och Jesus uppståndelse i form av månens pånyttfödelse.

Text och foto: Jens Flyckt där inget annat anges.

Gotland. Hörsne kyrka är som övriga medeltida kyrkor på Gotland en nationell angelägenhet. Kyrkan är bland annat känd för sina medeltida proportioner, runristade dörrsmide, medeltida glasmålningar, sydportal med unika stenreliefer samt att allmogen i hundratals år offrade mynt i trägolvets springor. Strax intill kyrkogården har ett 30-tal romerska silvermynt påträffats. På kyrkogården finns fyra uppställda gravhällar, som knappt är omskrivna någonstans.

Hörsne kyrka. Foto Jan Norman/RAÄ

Hörsne kyrka grundlades år 1096. Det påstår i alla fall Hans Nielsön Strelow, sannolikt född 1587 och död 1656. Streliw var en gotländsk präst. Han är framför allt känd för sitt verk, Chronica Guthilandorum, som trycktes 1633. Det är en krönika över Gotlands historia – starkt präglad av stormaktstidens självhävdelse. Om årtalet stämmer var det sannolikt fråga om en träkyrka.

Gravhällar är enkelt beskrivet större, liggande gravstenar för prästerskapet och adeln – som fram till 1800-talets början hade den priviligierade rätten att begravas under kyrkans golv – eller direkt utanför kyrka, På grund av den sanitära olägenheter som likstanken orsakade, förbjöds begravningar inne i kyrkorna år 1816.

Gravhällar är arkeologiska och/eller kulturhistoriska lämningar som sällan nämns. I den populärvetenskapliga historiebeskrivningen är det främst färggranna och blänkande föremål som lyfts fram, när kyrkor beskrivs. Dit hör bland annat kyrksilver, takkronor av mässing, förgyllda altarskåp, kalkmålningar, textilier och orglar. Om gravhällar nämns, så är det med en eller två meningar.

Även i den akademiska världen för gravhällarna en tynande tillvaro.

Ett undantag är möjligen de unika, gotländska rungravhällarna – bland annat i Lärbro kyrka. Långt efter att seden att resa runstenar hade dött ut i början av 1100-talet, levde bruket av runor kvar inom de gotländska kyrkornas väggar i flera hundra år. Istället för latinsk skrift ristades minnesorden med runor. Åtskilliga rungravhällar har förstörts eller försvunnit sedan 1900-talets början.

Gravhällar är ofta svårt slitna efter att generationer med församlingsmedlemmar gått på dem i långa tider.

Två av de gravhällar, kalksten och sandsten, som är uppställda på Hörsne kyrkogård. Den vänstra är från 1494 och berättar om prästen Herr Botulf. Den högra gravhällen, sannolik medeltida, är lika enkel som märklig. Ristningen består av ett enda ord – gårdsnamnet Timan.

Det är fyra gravhällar, tre av kalksten och en av sandsten, som står resta mot varandra under tak på Hörsne kyrkogård. Hällarna restaurerades i början av 2000-talet.

En av dem är med säkerhet från medeltiden och ytterligare två är troligen medeltida. En gång i tiden bör de ha haft sina platser i kyrkans golv. Men av olika anledningar hamnade de utanför kyrkan där de på 2000-talet restes intill varandra.

På den första hällen finns resterna ett textband med så kallad minuskelskrift längs kanten. Tack vare dokumentation från 1800-talet är hela texten, som nu nästan är bortnött, känd. Det är en minnesskrift över en präst som var verksam i Hörsne kyrka i slutet av 1400-talet.

”Här är begraven Herr Botulf präst, född i Follingbo, här fordom kyrkoherde. Han dog i Herrens år 1494 på apostlarna Petri och Pauli dag (29 juni), bed för honom.”

Botulfs gravhäll användes en bra bit in på 1900-talet som trampsten utanför tornets norra portal. Enligt verket Sveriges kyrkor låg den i takdroppet när kyrkan dokumenterades i början av 1900-talet.

Den högra gravhällen är från 1700-talet och har ett mer traditionellt utseende. Men den vänstra gravhällen, som troligen är från medeltiden, är med sitt grekiska kors och månhalva mycket speciell. Månhalva är bland annat en feminin symbol inom det kristna världen.

Den andra hällen är mer svårbegriplig, Den är tillverkad av sandsten, vilket är ovanligt för att vara en gravhäll. Den kan vara medeltida. Där står Timan, efter Timangårdarna sydost om Hörsne kyrka, ristat mitt på hällen. Någon annan ristning är inte synlig på hällen. Enligt de få uppgifter som finns om hällen har det sannolikt funnits ytterligare ristningar, som nu är bortvittrade.

Såvida den kvarvarade ristningen var djupare huggen, än eventuellt försvunna ristningar, framstår det som märkligt att endast den mittersta ristningen är bevarad. Utifrån den mycket enkla utformningen kan man fråga sig om det verkligen är en gravhäll?

Den tredje gravhällen är från 1730-talet. Den är mer typisk för en gravhäll, även om formspråket har en folklig karaktär. Minnestexten berättar om kyrkovärden Tomas Norby och att gravhällen markerade hans släkts gravplats – som bör ha varit inne i kyrkan.

Gravhällar (1700-tal) som vi är vana att se dem. Här i Katarina kyrka i Stockholm.

Den fjärde gravhällen, som sannolikt är medeltida, är även den ett frågetecken. Den mycket enkla ristningen består av ett grekiskt kors och en halvmåne. Enligt uppgift låg hällen tidigare nordost om kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren.

Korset och halvmånen är de enda synliga ristningarna på hällen.

Halvmånen har en bred betydelse inom kristendomen. Den symboliserar bland annat tidens gång och Jesu återfödelse. Det är även en feminin symbol som förknippas Jungfru Maria. I ett medeltida altarskåp i Husby Långhundra, Uppland, står Jungfru Maria på en formation, som enligt experterna är en halvmåne.

Det grekiska korsen och månhalva i närbild. I hällen finns fyra parallella hål. Det är oklart vilket syfte dessa hål har haft. Kanske är det fästpunkter för bänkinredningen i kyrkan, från den tid då hällen var en del av kyrkgolvet.

Varken denna häll eller hällen med ”Timan” nämns i bokverket Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium . Däremot beskrivs Herr Botulf prästs gravhäll.

På Hörsne kyrkogård finns två kortfattade informationstavlor om gravhällarna. Där framgår att halvmånen är ett sällsynt motiv på gravhällar och att ett annat exempel – en gravhäll med halvmåne och sol, finns på Bara kyrkogård. Dock är det oklart om textförfattaren syftar på Bara kyrka i Småland, vilken helgades åt Jungfru Maria när den uppfördes på1100-talet, eller den närliggande Bara ödekyrka.

Den slarviga formuleringen är den enda information som går att hitta om den andra gravhällen med månskära. Det illustrerar med all tydlighet den låga status gravhällarna har. Oavsett vilken innebörd ristningarna på de medeltida gravhällarna vid Hörsne kyrka har, så är de unika lämningar som förtjänar bättre uppmärksamhet.

1 tanke på “Hörsne kyrkas feminina gravhäll

  1. Pingback: Husaby kyrkas runristade gravhällar | Sverigereportage

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s