Sparlösastenen – den västgötska gåtan

Den gåtfulla Sparlösastenen är en av Sveriges mest svårbegripliga runstenar. Den anses ha restes för cirka 1 200 år sedan, men det finns forskare som anser att den är betydligt äldre, att bildmotiven är kristna med ursprung i det östgotiska riket i Italien på 500-talet. Morgan Nilsson, ordförande i Historieforum Västra Götaland, menar att Sparlösastenen är en viktig pusselbit i förståelsen av det västsvenska kulturarvet.

Text och foto: Jens Flyckt

Västergötland. Sparlösastenen är skadad, omdiskuterad och svårbegriplig. Den ursprungliga runtexten, i huvudsak kortkvistrunor men även urnordiska (24-typiga) runor, tros ha ristats på 700- eller 800-talet-talet. Numera förvaras denna nationalklenod i ett litet gult hus intill Sparlösa kyrka i Västergötland.

I ett litet hus vid Sparlösa kyrka i Västergötland står en av Sveriges mest omdiskuterade och svårtolkade runstenar – Sparlösastenen.

Morgan Nilsson säger att Historieforum i Västra Götaland är en förening, med syfte att bland annat är att skydda och forska om det västsvenska kulturarvet. På frågan om vilken betydelse Sparlösastenen har i västgötsk historia svarar han:

-Den spelar en stor och viktig roll, inte minst i kontexten av hela Varabygdens otroligt viktiga historia och kulturarv; från yngre järnålder med bland annat storhögar, folkvandringstida runstenar och Skandinaviens största krigsbytesofferplats från folkvandringstid och fram till Stenkilska ätten, säger Morgan Nilsson.

Den offerplats Morgan Nilsson nämner är Finnestorp, en av få kända offerplatser där man offrat vapen.

Morgan Nilsson. Foto: Privat.

Egentligen är Sparlösastenen alldeles för komplex och svårbegriplig för att kunna beskrivas i ett kortare reportage. Tillsammans med den samtida Rökstenen räknas Sparlösastenen, inte minst för sina unika bildframställningar, till en av Sveriges märkligaste runstenar.

Första gången som Sparlösastenen nämndes i text var år 1669. Då satt stenen inmurad i gamla Sparlösa kyrkas vägg. 1687 togs stenen loss i samband med en ombyggnation efter en brand, för att sedan muras in igen. Men innan den murades in höggs den sönder i två delar. Den medeltida kyrkan revs 1847 och en ny byggdes på platsen. Sparlösastenens två delar fick följa med in i den nya kyrkans vägg, där den doldes under puts.

1937 togs den ut från kyrkväggen för sista gången. Först då uppmärksammades att delarna var ristad på ytterligare fler sidor. Efter att den konserverats och satts ihop ställdes den på kyrkogården.

Nya Sparlösa kyrka. Den medeltida kyrkan revs 1847 och ersattes med den nuvarande kyrkan.

Vädrets makter innnebar att Sparlösastenen for illa ute i det fria. Staten ville därför flytta stenen till Historiska museet i Stockholm. Det uppskattades inte av lokalbefolkningen som protesterade mot planerna.

Förutsatt att det anlades en skyddande byggnad fick Sparlösastenen vara kvar i sin hembygd.

I början av 1980-talet skickades Sparlösastenen till Stockholm för restaurering. Samtidigt påbörjade lokalbefolkningen bygget av ett litet hus, en minimuseum, där Sparlösastenen inte bara skulle skyddas mot vädret utan även presenteras för besökare.

Sparlösastenen restes på en ny plats och huset byggdes sedan runt den. Sedan 1982 är den en av Västergötlands mest besökta sevärdheter.

På väggarna i det hus som skyddar Sparlösastenen, finns bland annat information om bygdens historia.

Exakt var Sparlösastenen en gång restes är oklart. Men det var sannolikt i närheten av kyrka.

Sedan den uppmärksammades bakom putsen 1937 har forskarna diskuterat och debatterat de svårtolkade runtexterna och bilderna. Stenen har två runtexter. Den senare runtexten består av 16-typiga runor som sannolikt ristades på 1000-talet.

Forskarna tror att den urnordiska, 24-typiga runraden, började användas i Sydskandinavien strax efter Kristi födelse. Först var det föremål som smycken och vapen som försågs med runor. Runt 400 eKr började de första runstenarna med 24-typiska runor att resas i det dåtida Sverige, av vilka ett fåtal är kända. Vid tiden runt 800-talet genom gick den 24-typiga runraden en förändring – 24 runor blev 16. Både i Sparlösastenens och Rökstenens runtexter finns spår från denna utveckling.

Den senare, 16-typiga runristningen på Sparlösastenen gjordes sannolikt 200/300 år efter att den äldre runtexten ristades. Den lyder:

”Gisle gjorde detta minnesmärke efter Gunnar, sin broder”

Till skillnad mot den senare runraden är den ursprungliga runtexten betydligt mer svårtolkad. Dessutom skadades stenen när den höggs itu på 1600-talet och i efterföljande hantering. Delar av runtexten är därför borta.

I likhet med Rökstenen, som sannolikt är ristad vid samma tid och med samma typ av runor, är Sparlösastenens runtext mystisk och det är omtvistat om den är ett litterärt verk, släkthistoria, arvsdokument eller har en annan innebörd.

Med sina 280 runor är Sparlösastenen Sveriges näst, längsta, kända runskrift. Runstenens kombination med rika bildframställningar gör den unik

Flera forskare har dragit paralleller mellan Rökstenen och Sparlösastenen, inte minst beträffande de tidsmässiga och språkliga likheterna. Det finns även teorier att den Erik som nämns på Sparlösastenen, är samma Erik som är omnämnd på Rökstenen i Östergötland. Enligt en annan teori vittnar Sparlösastenen om att sveakungen Alfred styrde över götalandskapen på 800-talet.

I Sparlösastenens fragmentariska runtexten har forskarna tolkat slag, personnamn, att runorna härstammar från gudarna, ortnamnet Uppsala och så vidare. Sparlösastenen betraktas som det äldsta belägget för namnet Uppsala.

Det är dock inte säkert att det är Gamla Uppsala, tidigare Östra Aros, i Mälardalen som runtexten syftar på. Som ortnamn förekommer Uppsala på åtskilliga platser runt om i landet, bland annat i Västergötland.

En del av Sparlösastenens runslingor med sina 288 runor.

Det har presenterats åtskilliga tolkningar om Sparlösastenen runristningar. Vissa detaljer är forskarna överens om, men det mesta är höljt i dunkel.

Dagens nuvarande tolkningen ser ut så här:

”Öjuls, Erik son, gav (likaså) gav Alrik…gav…i gengäld. Då (?) satt fadern i Uppsala (?), fadern som…Nätter och dagar…Alrik lu/b/ir fruktade(?) ej (?) Öjuls…att Sigmar (eller `segerfrejdad´) heter (eller `må kallas´) Eriks son…väldigstrid (?)…Efter Öjuls (är minnesvården rest). Och tyd runorna, de från gudarna stammande, som Alrik lubu ristade.

Annat var det 1938 (Fornvännen):

”Öjuls gav (lycka),
Eriks son,
Alrik gav (lycka).
Ätten gav ljudligen
segerrop i gengäld.
Åt dem såg ättfadern,
om dem såg Allfadern,
så att de alltid
ägde sitt bröd.
Döden vållar klagan;
dog också Dag,
Alriks överpräst,
och därtill Ojuls.
——ljuder nu talet
ä den tappres vi,
att Sigmar heter
sonen av Erik.

Till Nattens son (Dag)
nå därför fram!
Till minne av Öjuls (står vården)
Och råd runorna,
de av gudar upprunna,
de heliga där, som Alriks
överstepräst ristade.

Vevårdarn (prästen) är jag.
Jag högg dessa runor —
den rade dem som kan —,
jag gör dem bindande.
(Fare han??), frejdad och ljus! [Gissning: Styre till Fröj sinff] häst(?).”

Ett talande exempel på hur komplicerad Sparlösastenen är finns i verket Västergötlands runinskrifter. I regel beskrivs varje runristning på en sida. Sparlösastenens beskrivning omfattar 35 sidor.

Det finns mängder av teorier om Sparlösastenens runinskrifter och märkliga bilder. Men ingen vet med säkerhet vilken innebörd de har.

Om Sparlösastenens äldre runristning är svårtolkad, så är det ingenting jämfört med dess bilder – som är unika.

Även när det gäller bilderna finns och har det funnits en mängd olika hypoteser och teorier.

En av många teorier är att bilderna är betydligt äldre än runristningen – det vill säga att Sparlösastenen restes på 500-talet som en bildsten.

Detta är ännu en av Sparlösastenens märkliga bilder. Längst ner en figur som tycks sträcka sina armar uppåt. Kryssen har bland annat tolkats som bysantinska ikoner – så kallade krisogram, enligt Ingemar Nordgren. Enligt samma teori är de korsliknande tecknen ett så kallat korsband.

Det finns likheter med de gotländska bildstenarnas bildvärld, som har påpekats. Det har även föreslagits att Sparlösastenens bildmotiv inte är samtida med den nordiska, utan är hämtade från Medelhavet på 500-talet.

En av stenens fyra sidor är helt täckt med bilder. Längst upp syns en husliknande avbildning. Kanske är det Valhall dit fallna krigare kom enligt hedendomen eller ett kulthus. Det tycks vara byggt med stående timmer och har en stor ring, som enligt vissa teorier symboliserar en dörring.

Sparlösastenens berömda byggnad.

Det har även påpekats att huset påminner om de äldsta träkyrkorna – så kallade stavkyrkor.

Ytterligare en teori som tidigare lagts fram är att huset föreställer mausoleet i Ravenna, Italien, som kung Teoderiks lät uppföra omkring 500 efter Kristus.

Uppsatsen Sparlösastenen – ett möte mellan Västergötland och Ravenna är ett utdrag ur boken Goterkällan av historikern Ingemar Nordegren. Han menar att Sparlösastenens har anknytning till kristna motiv i det gotiska riket i Italien på 500-talet.

”Från mig har redan tidigare detta givit vid handen att ristaren eller hans uppdragsgivare måste ha besökt det östgotiska riket i Italien eller ha fått en mycket noggrann beskrivning avnågon som varit där och sett det med egna ögon” skriver Ingemar Nordgren.

Ingemar Nordgren är vice ordförande och redaktör i Historieforum Västra Götaland.

Mausoleet i Ravenna.

Under Sparlösastenens hus syns ett segelfartyg med kraftigt uppåtböjd för och akter. På relingen syns hål som tolkats som uttag för åror. Skeppet har hissat segel och toppen på masten avslutas med något som tolkats som vimpel. Ett korsliknande tecken är ristat på seglet.

Så där uppåtböjd för och akter hade inte de vikingatida skeppen, har det påtalats från flera håll. Andra forskare har refererat till Gokstadsskeppet och att de vikingatida skeppen visst kunde ha så uppåtböjd akter och för.

Forskare har även påpekat likheterna mellan Sparlösastenens skepp och skepp på gotländska bildstenar.

Längst upp på rån sitter två stora fåglar. Kanske är det Odens två korpar – Hugin och Mumin. Figurerna har även tolkats som bysantinska kejsarens påfåglar. Andra uttolkare menar att de är svanar.

Ingemar Nordgren anser att skeppets form, som en liggande månskära, symboliserar Jungfru Maria. Sverigereportage har tidigare skrivit om denna symbolik.

”Ett skepp med påminnande form återfinnes på en bildsten från Endre, med en hjort nedanför och en stiliserad orm. Den dateras till 500-600-talet. En avbildning av en båt med distinkt mediterran månskäreformfinns på stenar på Gotland i Hemse, och i Väskinde, Björkome och de dateras till folkvandringstid” skriver Ingemar Nordgren.

Sparlösastenens skeppsristning, med kraftigt uppböjd akter och för. Notera korset på seglet.

Under skeppet syns en ryttare till häst, med draget svärd och djurliknande varelser omkring sig. Notera ryttarens huvudbonad.

Det övre djuret är betydligt grövre, har halvcirklar på kroppen, en kort och kraftig svans, bred nos samt ett spetsigt huvud. Strax bakom det stora djuret syns en mindre, hundliknande gestalt som tycks vända sig mot det stora djuret.

Till höger, strax bakom ryttaren springer ett djur som vissa forskare tolkat som en hjort, sannolikt pågrund av de hornliknande strecken ovanför djurets huvud.

En teori är att det är en jaktscenerna, vilket har ifrågasatts med motivering att man inte jagade med svärd på järnåldern.

Även i denna scene finns det teorier som kopplar samma händelsen med goterkungen Teoderik den store i Italien, som dog år 526 och som begravdes i Mausoleet i Ravenna (Italien), som nämns tidigare i reportaget. I denna teori har det fläckiga djuret tolkats som en gepard.

I detta sammanhang finns det en mening i Rökstenens runskrift, som i en äldre tolkning beskriver följande:

”Då rådde Tjodrik den dristige, sjökrigarnas hövding över Reidhavets kust. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med sköld över axeln, den främste av Märingar.”

Sparlösastenens berömda och omdiskuterade ryttare, med draget svärd och märkliga djur. Notera huvudbonaden som tolkats som en frygisk mössa.

Viktigt att komma ihåg är att tolkningar av Sparlösastenens bildvärld och runinskrifter, är teorier. De teorier och hypoteser som Sverigereportage har presenterat är endast ett urval. Ingen vet än så länge med säkerhet vilken innebörd Sparlösastenens bilder och äldre runtext har.

Morgan Nilsson säger att han visserligen har en uppfattning om Sparlösastenens innebörd, men att dess kryptiska runtext och bildvärld sannolikt aldrig kommer kunna lösas.

-Även om vi idag inte har en aning om vad Sparlösastenens bilder och runskrift berättar om, så är den ett enastående tidsdokument från järnåldern, säger Morgan Nilsson.

2 tankar på “Sparlösastenen – den västgötska gåtan

  1. Jag struntar fullständigt i dessa flummiga teorier som skall peka på Theoderiks mausoleum i nuvarande Italien. Det finns och har aldrig funnits någon större hjälte än Beowulf i vårt land. Sökandet efter något långt bort från Skandinavien är bara märkligt. Min gamla vän Ingemar kunde inte ens se antalet rårtullar som visar antalet roddare när vi besökte stenen. Dessutom har jag bott vid Rök i årtionden. Numera vill vissa sk forskare blanda in klimatförändringar och det är rent löjeväckande. Skärpning vänner av vårt kulturarv!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s