En 1 000 år gammal träbro under två meter stadslager.
Spåren från en vikingatida ingenjör och arkeologiska fynd
som ändrar synen på Sigtuna stads äldsta historia.

Text: Jens Flyckt
Foto: Jens Flyckt och Sigtuna museum

Uppland. Sigtuna anlades (intill Mälaren) efter en stadsplan på 970-talet med Stora gatan, ”Sveriges äldsta gata”, som en central del av staden.
Denna beskrivning har gällt under flera årtionden. Men ett arkeologiska fynd från 1999: en vikingatida träbro och samtida, intilliggande huslämningar från kvarteret Professorn, pekar åt ett annat håll – att Stora gatan anlades i ett senare skede.

-Bron och den intilliggande bebyggelsen från slutet av 900-talet utmanar vår uppfattning om Stora gatan som landets äldsta gata, säger Anders Söderberg, arkeolog vid Sigtuna Museum and Art.

I Sigtuna Museum and Arts magasin rum för träföremål förvaras stolpen, som är samlingarnas största föremål. Den är tydligt bearbetad och mäter cirka 25 centimeter i diameter. Trots att den suttit i jorden/leran, under två meter stadslager, i hundratals år är den kärnfrisk och i bra skick.

Stadslager är kulturlager (bland annat från hushållsavfall, rester av hantverk, bebyggelsefaser, sot och kol) som har avsatts under städer och liknande miljöer under lång tid. Sopor som i slutet av 900-talet kastades på marken i Sigtuna stads gränder och bakgårdar, återfinns idag av arkeologerna i flera meter tjocka stadslager.
Sigtuna är som många andra medeltida städer byggd på sopor.
Likt sidor i en tjock bock, berättar fynden i varje jordlager/stadslager om människorna och livet i Sigtuna, från vikingatiden och fram till historisk tid.
Stadslager är fornlämningar som är skyddade enligt lag. Sigtunas stadslager omfattar en yta som är cirka 1100 meter långt och 650 till 250 meter bred.

Brostolpen dök upp i profilen i stadslager under Stora gatan i samband med arkeologiska undersökningar av kvarteret Professorn år 1999. Dessa undersökningar har Sverigereportage skrivit om tidigare.

Tusenårigt fiskeredskap i Sigtuna – ett arkeologiskt mysterium

I och med att övriga delar av bron ligger kvar i stadslager som inte har undersökts, vet man inte hur lång eller bred bron är. Men att det är ett stabilt bygge är klart. Under den del av bronspannet som arkeologerna undersökte fanns det fortfarande ett hålrum, trots trycket från ovanliggande (cirka två meter) stadslager i hundratals år.

Att dra upp stolpen i sin fulla längd var inte möjligt. Den satt fast i leran. Arkeologerna sågade därför av den så långt ner som det var möjligt.

Stolpen har två (rektangulära) genomgående hål – bägge i stockens ovansida. Det nedre hålet är större än det övre. Genom hålen löper två rektangulär bjälkar som är säkrade med en dymling på utsidan. Anledningen In det nedre hålet är större är för att den har burit upp brospannet tyngd.

Av den arkeologiska dokumentationen framgår det att stolpen lutade svagt utåt när den påträffades, samtidigt som brospannet var i horisontalt läge. Om detta är en byggnadsteknisk konstruktion av den vikingatida ingenjören, eller om tyngden från ovanliggande stadslager pressat stolpen åt sidan genom århundradena, går inte att avgöra i dagsläget.

Vid fotografering av brostolpen i samband med detta reportage noterades att toppen delvis har en mörkare färg. Troligen är detta rester av tjära som strukits på för att skydda stolpens ovansida mot väder och vind.

Toppen är full med torrsprickor. Men där finns även raka sprickor som går snett vertikalt över torrsprickorna. Dessa sprickor har troligen orsakats av yxa eller annat redskap med vass egg i samband med att bron byggdes eller under dess användningstid.

Anders Söderberg berättar att Sigtuna anlades på postglacial lera och att invånarna efter en tids klafsande, insåg behovet av att leda bort dagvattnet. Från de inre tomterna och ner till Mälarens strand (som låg cirka fem meter högre än dagens nivå) anlades dräneringsdiken. Den aktuella bron är byggd över ett sådant dike genom Stora gatan. Dessa diken är sedan hundratals år täckta med stadslager, på vilka dagens (asfalterade) Stora gatan och nuvarande hus är anlagda.

En vikingatida VA-plan skulle man kunna kalla dessa diken med tillhörande broar för.

-Bron är ett ingengörsarbete med hög kvalitet. Det är tydligt att det finns ett tänk i det sätt man byggt bron. Bron gick över ett öppet dike, en dagvattenledning, i Stora gatan. Sannolikt fanns det fler, liknande broar längs Stora gatan, säger Anders Söderberg.

Han berättar att bron även indikerar att det fanns en centralmakt med resurser och kunskap att genomföra denna genomgripande förändring.

Intill bron noterade arkeologerna en tidigare okänd bebyggelsefas i Sigtuna stads äldsta kända historia. Man kunde konstatera att bebyggelse från 970/80-talet vid kvarteret Professorn inte var anlagd efter en huvudgata/Stora gatan, vilket den annars är. Bebyggelsen var istället orienterad efter stranden.

Anders Söderberg berättar att det närmast bron fanns ett treskeppigt långhus. Detta hus är inte likt andra hus som arkeologerna hittar spår av i Sigtunas stadslager. Det aktuella huset påminner istället om en ålderdomlig hustyp som var vanligt på järnåldern.

Resultaten från 1999-års grävning i kvarteret Professorn ifrågasätter/omkullkastar alltså den tidigare teorin/uppfattningen om Stora gatan anlades samtidigt som staden uppstod.

-Sigtuna uppstod ungefär år 970, men regleringen av stadsplanen och anläggandet av Stora gatan skedde senare, runt år 990. Fram tills dess fanns ingen huvudgata, utan bebyggelsen var istället orienterad längs stranden. När Sigtunas stadsplan reglerades och Stora gatan anlades såg man också till att anlägga ett rejält dagvattensystem, säger Anders Söderberg.

Anders Söderberg fortsätter:

– Möjligtvis kan istället Prästgatans varit en föregångare till Stora gatan. Kanske var Prästgatan en del av en landsväg som fanns redan före själva staden, säger Anders Söderberg.

Sverigereportage har tidigare skrivit om Prästgatan och Sigtunas nordvästra in- och utfartsväg på 1000-talet:

Vikingatida väg genom villaområde

Flickan i massgraven

S:t Pers kyrkoruin – minnen av medeltid

Prästgatan, som idag är Sigtunas huvudgata, ligger parallellt med Stora gatan, men cirka 100 meter norrut. Det var längs Prästgatan som flertalet av stadens stenkyrkor anlades under tidigmedeltid.

Hur har det vikingatida stolpfyndet mottagits?

-Det är inte så många som känner till det. De få besökare som sett stolpen reagerar som du och häpnar, säger Anders Söderberg.