Forshems kyrka vid Kinnekulle i Västergötland är på flera sätt en unik.
Där finns romanska stenreliefer från 1100-talet med gåtfulla motiv.
Dessa stenarbeten tillskrivs den så kallade Skara/Forshemsmästaren.

Text och foto: Jens Flyckt

Västergötland. Forshems kyrka, som är belägen vid Kinnekulle, är på grund av sina höga kulturhistoriska värden sedan länge omdiskuterad och välbesökt. Så här beskrivs kyrkan i Bebyggelseregistret:

”Forshem är en av landets intressantaste stenkyrkor från tidig medeltid. Kyrkan uppfördes troligen vid 1100-talets mitt med långhus och smalare kor.”

Forshem har byggts om åtskilliga gånger sedan 1100-talet. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod bland annat av långhus, kor samt eventuellt ett absid.

Mycket av kyrkans utseende och karaktär är påverkad av ombyggnationer som gjordes på 1600- och 1700-talet. Då uppfördes bland annat de två korsarmarna, vilka idag präglar det vackra kyrkorummet.

Med den romerska stilen menas den byggnadsstil som i Sverige började användas vid 1100-talet och som var mode fram till 1200-talet.
Stilen präglas bland annat av symbolladdade figurutsmyckningar, tunnelvalv, smala fönster och en så kallad romansk planform.
Få romanska sockenkyrkor har bevarats orörda in i vår tid. Ombyggnationer som breddning och förlängning av långhus, upptagning av större fönster har utraderat de romanska spåren i många sockenkyrkor.
En av Sveriges bäst bevarade romanska stenkyrkorna är Suntak gamla kyrka (Västergötland), som Sverigereportage skrivit om vid två tillfällen.

Suntak gamla kyrka – en resa tillbaka till 1130-talet

Yxhuggen i Suntak gamla kyrka

Från Forshems äldsta (tidigmedeltida) bebyggelsefas finns en del byggnadsdelar av trä bevarade. Datering av det medeltida taklaget visar att stenkyrkan troligen uppfördes på 1130-talet.

Inne i kyrkan hänger två tjärade brädor. På brädorna kan man fortfarande ana ålderdomligt ornament.

Sammanfogade mäter brädorna cirka 12,3 meter, enligt uppgift. Enligt Svenska kyrkans informationsskylt inne i kyrkan är det fråga om takfotsbrädor från kyrkans äldsta byggnadsfas – det vill säga från 1100-talet, vilket är smått sensationellt.

Dessa brädor är Forshems kyrkas kanske minst uppmärksammade romanska föremål. Faktum är att ytterst lite är skrivet om dessa bevarade byggnadsdetaljer.

Det finns även uppgifter om att en ornamenterad bräda från en stavkyrka, det vill säga en föregångare till den romanska stenkyrkan, som ska ha påträffats vid Forshems kyrka.

Det som i första utmärker Forshem är inte tidigmedeltida virke, utan romanska stenhuggerier – reliefer som tillskrivits Forshemsmästaren, som även kallas Skaramästaren. Vem denna stenhuggare var är oklart. Men han har även utfört arbeten i bland annat Skara domkyrka.

De mest framträdande stenrelieferna i Forshem består av två (halvcirkelformade) tympanoner i portalerna över de västra och södra portarna.

Tympanon är en tresidig eller halvrund yta/fält ovanför en dörr eller fönster.

Teorierna om vad Forshems reliefer (i de västra och södra portalerna) betyder/skildrar har varierat genom tiden. Idag är den allmänna uppfattningen att de är kristna motiv, som dock inte är hämtade ur bibeln.

Den västra tympanonen/reliefen:
Enligt en äldre uppfattning är personen i mitten kung Olof Skötkonung, han som runt år 995 lät mynta Sveriges första mynt i Sigtuna och år 1000 lät (enligt traditionen) lät döpa sig i Husaby (Västergötland), som med sin vänstra hand skyddar en kyrka från att bli sönderslagen av en person med hacka. I fältets högra hörn står en person, intill en häst och sträcker fram en kalk, som har uppfattats som en förkunnare av kristendomen, som Skötkonung för fram – i kampen mot hedendomen.

Numera tolkas personen i mitten som Kristus och och personen vid hans vänstra sida som en stenhuggare i färd med att bygga kyrkan som avbildas i miniatyr. Kristus sträcker ut sin hand och välsignar kyrkobyggnaden. Personen på Kristus högra sida tolkas som kyrkans byggmästare, iklädd en knäkorta dräkt. Personen har precis stigit av sin sadlade häst och närmar sig. Han sträcker fram en kalk till Kristus och samtidigt sätter han sin fot på Kristus fot.

I verket Den Romanska Konsten (Signum/Lund MCMXCC, 1995) beskrivs den västra tympanonen på följande sätt:

”På västportalens tympanon återges en stenmästare i arbete. Det bör vara ett självporträtt (Forshemsmästaren. reds anm), i sitt slag troligen det äldsta kända i landet. Han utövar den nyinförskaffade konsten att hugga till byggnadssten, som formas med pilhacka. Vid hans fötter står en kyrkomodell med absid, basilikalt torn, långhus och västtorn…”

Den södra tympanonen/reliefen:
Även här återfinns Kristus i mitten, med två personer på bägge sidor om honom. Personerna på sidorna tycks böja sig mot Kristus. Personen till vänster tolkas som Petrus, som tar emot en nyckel som Kristus överlämnar till honom. Till Paulus, som står på den högra sidan, överlämnar Kristus en bok.

Runt den (södra) reliefprydda tympanonen löper text på latin. Textstycket längst ner har en laddad betydelse. Där står, översatt till Svenska:

”Denna kyrka är invigd till vår Herre Jesus Kristus och Den Heliga Gravens ära”

Inskriptionen är unik. Den innebär, om det stämmer, att Forshems kyrka är den enda kända kyrkan i Skandinavien som är helgad åt den Heliga Graven i Jerusalem – i det heliga landet. Forshem blir därmed inte vilken sockenkyrkan som helst, utan en nationell minneskyrka för Kristi grav.

Reliefernas nuvarande placeringar är dock inte ursprungliga. De har flyttats runt och sitter nu utspridda i Forshems väggar. Ursprungligen satt tymponerna monterade i portaler som försvunnit i ombyggnationer henom århundraden.

Till exempel hängde den västra tympanonen på väggen inne i kyrkan år 1880. Därefter har den monterats över den västra portalen.

Forshem är inte den enda västgötska kyrka där romanska reliefer ”återanvänts” i senare ombyggnationer. Ett annat exempel är Härja kyrka, som Sverigereportage skrivit om tidigare. Vissa av Härja kyrkas reliefer anses dessutom har flyttats dit från en annan riven kyrka.

Björntämjaren från Härja kyrka

Forshems övriga reliefer är inte lika framträdande som relieferna i tympanonerna ovanför den södra och västra portalerna.

Tre av dessa mindre uppmärksammade reliefer finns motiv som hämtats från påskevangeliet – som skildrar Jesus korsfästelse, nedstigandet i dödsriket och uppståndelseundret. En av dessa reliefer, ”Påskdagsmorgonen”, sitter ovanför den norra porten. Motivet visar bland annat de tre kvinnorna som upptäcker att Jesus döda kropp är borta.

Reliefen som skildrar nedstigandet i dödsriket står i ett hörn inne i vapenhuset.

I Forshems kyrka finns sex bevarade (romanska) stenreliefer. Det finns indikationer på att det funnits fler relieffer, som försvunnit genom århundradena.

Hur Forshems kyrka såg ut på 1100-talet, med sina romanska stenhuggerier, är oklart. Men det måste varit något alldeles särskilt, inte minst med tanke på att en av den tidens främsta stenhuggare var anlitad till arbetet.

Vem eller vilka det var som hade resurser och kunnande att uppföra Forshems stenkyrka för cirka 900 år sedan, är en fråga som många ställt sig men som ingen har kunnat besvara.

Forshems kyrka är den kyrka på fastlandet, näst efter Lunds domkyrka, som har flest romanska stenreliefer.