I väntan på tåget

Det är vårvintern 1933. Vid Tollsta gård som ligger ett par kilometer norr om järnvägsamhället Märsta i Uppland, står en fotograf och tar bilder av en obevakad järnvägsövergång. 89 år senare står en annan fotograf och tar bilder på samma plats.

Text och nutidsfoto: Jens Flyckt
Svartvita bilder: Järnvägsmuseet/Public Domain

När järnvägsnätet byggdes under 1800-talets sista hälft och 1900-talets början drogs rälsen genom jordbruksbygder. För att folk och kreatur skulle kunna korsa järnvägen byggdes enkla övergångar med tillhörande grindstolpar – två på vardera sida.

1. Tollsta järnvägsövergång med sina grindstolpar av sten år 1933.

Så skedde även när Ostkustbanan, som går förbi den uppländska orten Märsta, byggdes. Märsta stations ursprungliga stationshus, några kilometer söder om Tollsta, stod klar år 1876.

År 1908 fick sträckan dubbelspår.

En av alla dessa övergångar låg vid Tollsta. Där landsvägen – en svart orm med vitmålade streck, slingrar sig fram mellan de urgamla gårdar, odlingsrösen och allehanda utmarker.

Längs andra järnvägssträckor, som lades ner för länge sedan, återstår i regel bara banvallar och grindstolpar. Vägarna som ledde upp och ner från övergångarna är upprivna och bortodlade. Kvar intill banvallarna står grindstenarna – likt mystiska monument från en bortglömd civilisation.

1. Samma plats som fotografiet här ovan, men 89 år senare.

Vid Tolsta har jag själv stått och väntat på tåget.

Finns det poesi som handlar om järnvägsövergångar? Det bordet det göra, konstigt vore det annars. Få platser är så poetiska som dessa övergångar av stål, kreosotimpregnerade slipers och handhuggna grindstenar av svenskt urberg- i ett ingemansland där landsväg och järnväg får möta varandra – om än för en kort stund.

Nils Ferlin har skrivit en dikt om detta, inte om övergången vid Tollsta, men om det där att stå där och titta på tåg.

”Att nöjen är högst relativa
jag lärde mig tidigt förstå
I Nykroppa mente man så
vi har en och annan begravning
och tåget, att titta på”

Ett år efter de svartvita bilderna togs elektrifierades sträckan.

Det innebar att elledningar monterades så att elloken kunna köras.
Det var början på slutet för ånglockens tuffande och rykande tidsera.
Det var början på den nya tiden.

2. Tollsta järnvägsövergång 1933 med kameran riktad norrut.

Till skillnad mot många andra gamla järnvägssträckningar finns Ostkustbanan kvar. Men stationer, banvaktarstugor och övergångar har genom åren förpassats till de svartvita fotografiernas värld.

Övergången vid Tollsta fanns kvar fram till cirka 25 år sedan. Då den grävdes den bort. För att slippa den farliga övergången, som då hade bommar, och beskona boende i området för den allt intensiva vägtrafiken, byggdes en viadukt en bit bort. Där under går nu vägtrakfiken.

2. Samma plats som bildens togs år 1933. En samling sly i förhoppning att bilda skog där övergången var.

Hur länge fick grindstolparna stå kvar vid Tollsta? Kanske har jag aldrig sett några där.
Övergången är i alla fall borta, numera bebuxen med sly.
Jag vill gärna tro att de stod kvar där länge. De hör liksom till.

2 tankar på “I väntan på tåget

  1. Riktigt intressant jag har själv skrivit om tågens betydelse för samhällsutvecklingen i boken , Det byggdes aldrignågon järnväg till Sigtuna

    Gilla

  2. Pingback: Övergångar -en bortglöm järnvägshistoria | Sverigereportage

Lämna ett svar till crister m Avbryt svar