Vad gjorde en forntidsintresserad slottsherre på 1600/1800-talet om det inte fanns fornlämningar på den egna marken? Jo, han anlade egna fornlämningar.
En 220 år gammal runsten och en förfalskad grotta vid Rosersberg slott i Uppland är lämningar från hertig Karl och den nationalromantik som drabbade adeln på 1700/1800-talet.

Text och foto: Jens Flyckt

Uppland. Rosersbergs är ett av de kungliga slotten – sagolikt vackert beläget intill Rosersbergsviken (Mälaren) mellan Uppsala och Stockholm. Bygget av slottets äldsta delar och den en gång säregen renässansparken med ditflyttade runstenar, påbörjades på 1630-talet. Byggherren var riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna som även skapade namnet Rosersberg, efter sin mors släktnamn – Tre Rosor.

Arkeologiska fynd tyder att det redan på järnåldern låg en gård eller by på platsen där slottet senare byggdes.

Parken väster om slottet kallas Djurgården. Där påbörjade hertig Karl, som senare kröntes till Karl XIII, anläggandet av en engelsk park. Några år innan, 1774, hade han ingått äktenskap med Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp. Makarna bodde på Rosersbergs slott fram till år 1818 då de, med fyra månaders mellanrum, avled. 

Djurgården avgränsas i öster av Mälaren.

Omvandlingen till Djurgården följde den syn på landskapet och naturen, som växte fram under slutet av 1700-talet. Den ”vilda” engelska parken präglades av en naturdyrkan, men var i själva verket noga regisserade för besökarnas upplevelser. Men den skulle uppfattas som vild. I denna dyrkan kom även det forntida arvet att spela en stor roll – eller rättare sagt vad man då ansåg var det forntida arvet.

Vid många slott och herresäten runt om i landet anlades vid den tiden offerkällor, antika tempel, gravhögar, ruiner, runstenar och andra ”fornlämningar”. Rosersberg slott var inget undantag.

Det var i detta skede, i början av 1800-talet, som Kettils grotta och flera andra forntida arrangemang tillkom i Rosersbergs engelska park.

Grottan var byggd av trä med väggar av näver. Enligt en dåtida teckning hade grottan två små fönster, tre ingångar och var vänd ut mot fjärden. Den var byggd under ett stort flyttblock, som sticker ut från slänten. Där under finns ett naturligt utrymme, som utnyttjades vid grottbygget och som gav en autentisk känsla av en grotta.

Kettils grotta låg vackert belägen längst ut på en udde. Grottan stod kvar fram till slutet av 1990-talet, då den brann upp. Men namnet lever kvar.

Fortfarande är flyttblockets undersida bitvis svartbränd efter branden.

Många besökare tror att det utstickande blocket som idag präglar platsen, är grottan, men så är alltså inte fallet.

Hertig Karl föddes 1748 som bror till Gustav III. Redan som barn hade ständerna förklarat honom som storamiral. Efter Gustav III statskupp 1772 utnämndes Karl till hertig av Sörmland.
Åren 1792-1796 satt han som regent i Gustav IV Adolfs förmyndarregering. 1809 kröntes han till svensk kung (Karl XIII) i Riddarholmskyrkan i Stockholm. 1814 valdes han till kung i Norge.

I samband med ryska kriget (1788-1790), som Gustav III startade, deltog Karl i flera sjöslag, bland annat vid Öland 1789 och Vidborgska viken 1790. I samband med Vidborgska gatloppet, då den inträngda, svenska skärgårdsflottan sköt sig ur den ryska flottans blockad, befann sig hertig Karl ombord på linjeskeppet Konung Gustaf III. I striderna med ryssen sårades han i ena armen.
Han är även känd för sitt stora intresse för frimurarna.

I samband med bygget av grottan lät Hertig Karl förse ett intilliggande flyttblock med en spiralformad runinskrift. I runtexten framgår att grottan var tänkt att användas som ett sorts lusthus. Den ristade ytan är vänd ut mot fjärden.

Det finns andra exempel på runristningar som i nationalromantisk yra, som uppfördes i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet runtom i Uppland. Denna typ av runstenar saknar i regel all språklig innebörd och all form av formmässig elegans.

Hertig Karls runristning är ett undantag. Den är bland annat förseddmed Frimurarnas kors och är utförd med säker hand, även om den inte går att jämföra med en runsten från 1000-taket.

Runtexten lyder:

”Till gemensamt betraktande av naturen och dess gudomliga upphovs skänker uppreste Karl, Sörmlands hertig och de nordiska frimurarbrödernas mästare, denna grotta till nöjsamt samkväm med sin hustru, den fagra Charlotta av Holstein, genom Axel Mörner, dess hovman, hövding för hundra knektar av dess krigsflock, år 1802.”

Sammantaget är det runristade flyttblocket, som en gång byggdes om till grotta och den anlagda stig som passerar udden, ett exempel på 1800-talets anlagda fornlämningar. Stigen är för övrigt byggd som en terrassväg, som genom sin konstruktion gör det möjligt för fotgängare gå på plan yta i terrängen som sluttar brant ner mot Sigtunafjärden vatten.

Att hertig Karl valde att låta rista en så pass påkostad runsten påverkades sannolikt av medeltidsstaden Sigtuna – som mot nordväst är synlig på avstånd från udden.

Namnet Kettil är inte påhittat av hertig Karl. Det är inspirerat från runsten U 421 som ristades vid slutet av 1000-talet. Stenen står några hundra meter öster om Kättilstorp grotta.

Runtexten lyder:

”Kättilvi lät resa denna sten efyer Kättil,sin fader, och Gyrid efter sin man”

Hertig Karl lät inte enbart rista en runsten och anlägga grotta med vikingatema, som alltså bottnade i dåtidens nationalromantiska tanke om ett forntida ideal..

I Bebyggelsehistorisk tidskrift från 1999 framgår att han redan på 1780-talet lät anlägga Fyrisborg, en borgliknande skapelse i parken.
Namnet syftar sannolikt på det mytomspunna vikingaslaget vid Fyrisvallarna, som enligt flera medeltida källor ska ha skett mellan kung Erik Segersäll och vikingahövdingen Styrbjörn Starke. 

Traditionellt har Fyrisån vid Gamla Uppsala pekats ut som platsen för slaget. Men det är inte troligt, inte minst med tanke på att namnet Fyrisån är en efterkonstruktion som kom till på 1600-talet. Tidigare hette denna å som flyter genom Uppsala Salaån. Dessutom är det oklart om Styrbjörn Starke funnits i verkligheten.

Hertig Karl var inte först med att arrangeras”fornlämningar” i Rosersberg slottspark.

Redan på 1630-talet lät Gabriel Bengtsson Oxenstierna anlägga forntida gravar och flytta runstenar till Rosersbergs slottspark. Där skapades Runbacken, som under 1600-talet låg i mittaxeln för den dåtida renässansparken.

I den nyblivna stormakten Sverige fick landets forntid en stor betydelse och det var sällan källkritiska syften som låg bakom det stigande intresset. Man ansåg att en stormakt måste ha en lång och storstilad historia av visa upp.
År 1630 tillsatte Gustav II Adolf runologin Johannes Bureus, som Sveriges första riksantikvarie. Ungefär samtidigt stiftades den första lagen som skydd för landets fornlämningar. Många av de avbildningar som bland annat Bureus gjorde av runstenar som för länge sedan är borta, har idag ett stort vetenskapligt värde.

1677 gav Olof Rudbeck den äldre ut Altantica. Det var en enorm utsvävning i nationalpatriotisk anda, där författaren på fullt allvar menade att Gamla Uppsala var den försvunna Atlantis – den mytomspunna ö som beskrevs av den grekiska filosofen Platon. Han beskrev en högt utvecklad stormakt, med enväldig kung, men som ska ha översvämmats och försvunnit i havet, som gudarnas straff på de giriga Atlantisborna.

Runbacken i Rosersberg slottsträdgård är ett av de äldsta kända exemplen på en trädgårdsanläggning där fornlämningar medvetet har planerats i utformningen av trädgården.
På 1640-talet beskrev fornforskaren Aschaneus Runbacken som ett gravfält med två runstenar.

Rester av Runbacken finns kvar än idag. Numera är den bevuxen med träd och högt gräs. Men mittaxeln från slottet är fortfarande markerad som en rak gång. En av de ditflyttade runstenarna står kvar.

Av Gabriel Bengtsson Oxenstiernas renässanspark och hertig Karls senare engelska park, återstår idag endast fragment. Här och var kan man ana spår från de forntidsdyrkande slottsherrarar. Särskilt närvarande blir denna känsla under ljusa juninätter då näktergalens sång letar sig fram från täta strandsnår och upp mot det vita slottet – genom bokskogar, ekhagar och hasselsnår.

Hela slottsparken är tillgänglig för allmänheten.