Vid Varvsbergets fot i Västergötland finns en jordkällare, som sedan 1972 är tillägnad den helige Franciskus som föddes 1182 i Assisis, Italien. Idén att förvandla jordkällaren till ett vägkapell i en medeltida munks namn kom från prästparet Åke och Eva Levenstam.

Text och foto: Jens Flyckt

Västergötland. Det är lätt att missa kapellet, som ligger inbäddad i granskogen, intill vägen. Det passerar revy på några sekunder utanför bilfönstren, men är så pass unikt att man spontant reagerar och frågar sig: vad var det där?

Från början ska det ha legat en enkel backstuga på platsen, där en man vid namn Espa-Lars bodde. Jordkällaren var hans potatiskällare. Stugan är sedan länge borta. Men för femtio år sedan fick hans jordkällaren en ny, oväntad användning.

På 1960- och 70-talen reste Åke och Eva Levenstam runt om i Mellaneuropa. Det berättas att de stannade vid olika vägkapell, vilket ska ha inspirerat dem till att skapa ett vägkapell hemma i Varvs pastorat i Västergötland.

Följande förklaring finns på en informationsskylt som Svenska Kyrkan i Tidaholm har satt upp på platsen:

”Här ska nämligen enkelheten och den stilla ron få råda, som en påminnelse till människorna i vårt överflödssamhälle om det som är viktigast i livet. En plats att möta allt det vackra – men mest av allt en plats där du möter dig själv i en rastlöst tid”

Platsen består av en liten, gräsbevuxen glänta i granskogen som sluttar ner till vägen. Där finns enklare bänkar och olika medicinalväxter planterade. Från vägen leder en smal stig upp till den spartanskt inredda jordkällaren.

Franciskuskapellet vid Varvberget ägs och sköts av Varvs församling, som är en del av Svenska kyrkan i Tidaholm. Sommartid hålls bland annat andakter på platsen. Det sägs att platsen är särskilt vacker om våren, då blå-och vitsippor blommar i stort antal.

Sedan 1988, då kyrkans ungdom och lokalbefolkningen färdigställde jordkällaren och intilliggande skogsbacke, har kapellet med namn efter en fattig medeltida munk, varit en naturlig plats för stillhet.