Året var 1951 och för Flygvapnets flygande personal, som hamnade i nöd, fanns nödproviantsats som bland annat innehöll cigaretter, choklad och stimulerande medel – troligen ett amfetaminpreparat.

Text och foto: Jens Flyckt

Den lilla, förseglade plåtasken med gul etikett innehöll det nödvändiga, för till exempel piloter tvingats hoppa och måste klara sig själv en kortare tid.

År 1951 innehöll nödproviantsatsen för icke rökare följande, enligt innehållsförteckningen:

Proviantpåse, två chokladkakor, kola, karamell, tuggummi, druvsocker, bitsocker, kaffe, salttabletter, tändstickor, hudsalva, smärtstillande medel (röd förpackning), stimulerande medel (färglös förpackning), sjösjukemedel (gul förpackning), nål och tråd och ståltråd.

Nödproviantsatsen fanns även för rökare. Den 8nnehöll mindre choklad och åtta cigaretter.

Det som verkligen sticker ut är förpackningen med stimulerande medel. Det är oklart vilket stimulerande det var. Sverigereportage har bland annat ställt frågan till Flygvapenmuseet. Museet har inga uppgifter om detta.

Mycket tyder på att det var ett amfetaminpreparat av något slag som ingick i nödproviantsatsen – troligen fenedrin, pervitin eller fenopromin. Samtliga preparat är numera drogklassade.

Enligt Nordisk familjebok från 1948 hade fenopromin och pervetin använts mycket för att öka soldaters prestationsförmåga.

På 1940-talet kunde fenedrin köpas utan recept på svenska apoteket. I januari 1955 blev fenedrin indraget som läkemedel, på grund av de stora missbruksproblem det orsakade.

Att tyska och allierade soldater fick stora mängder amfetamin under andra världskriget är välkänt och omskrivet. Tyska stridspiloter var de första som fick metamfetamin för att öka prestationen, minska rädslan, minska hunger etcetera. Från 1943 och under resterande delen av kriget fick amerikanska soldater amfetaminpreparatet Benzedrine.

Men Svenska flygvapnets användning av stimulerande medel är betydligt svårare att hitta information om.