En av Sveriges mer säregna runstenar kommer från byn Arenberga i Märsta. Runstenen, som består av en ristad sandstenspelare, är lika unik som gåtfull.

Text och foto: Jens Flyckt

”Det är mycket beklagligt att av denna i sin art enastående runsten endast ett fragment har blivit bevarat” står det i Upplands runinskrifter från 1940-talet.

Runstenen är känd sedan rannsakningarna på 1600-talet, där det framgår att den då nyfunna runstenen fanns vid en av gårdarna i Arenberga by. Platsen där byn låg, en halvmil väster om Arlanda flygplats i tätorten Märsta, är sedan länge bebyggd med villor.

Runpelaren förvaras på Historiska museet.

Detta är ingen runsten i vanlig bemärkelse, utan är foten av en sandstenspelare med elliptisk genomskärning.

Den är 0,8 meter hög och 0,5 meter bred.

I och med att uppskattningsvis tre fjärdedelar av den ristade pelaren saknas, finns bara fragment av runtexten kvar. Den lyder:

”Frörik lät… och efter…”

Stenens exakta fyndplats är inte känd. Trots efterforskningar har resterande delar inte återfunnits.

”Inskriften har tydligen varit en vanlig minnesinskrift, men den har varit anbragt på en sten av mindre vanligt material och ännu mer ovanlig form. Man frågar sig, vad detta kan ha varit för föremål: en kolonn eller möjligen ett hugget stenkors?” står det i Upplands runinskrifter.