Den lilla bruksorten Herräng i nordöstra Uppland har i snart femtio år haft en egen, liten tunnelbanestation. Men några tunnelbanetåg har aldrig varit i närheten av Herräng.

Text och foto: Jens Flyckt

Vid Herräng inleddes brytning av järnmalm redan på 1500-talet. 1961 lades gruvverksamheten, vars spår bland annat består av femton större järnmalmsgruvor, slutligen ner. Kvar av den långa traditionen av järnhanteringen finns idag Roslagens gjuteri.

Mellan vägen som går genom samhället och gruvfältet, med sina varphögar och vattenfyllda gruvhål, står en låg betongkonstruktion. Därigenom gick en gång ett transportband för varpmassor. På betongen finns symboler för tunnelbana och namnet Herräng skrivet med målarfärg. Enligt uppgift från lokalbefolkningen ska det från början stått ”STAN” skrivet, som en uppmaning till vissa personer att åka hem.

Varp är bergarter som inte innehåller järnmalm och som separeras i anrikningsverk (reds.anm.)

Exakt när Herräng blev med T-banestation är oklart, men 1975 fanns utsmyckningen och redan dess har färgen fyllts i när det behövts.

-Det var farfar som målade den första gången, när jag var liten. Han hette Mauritz Wiklund, men dom flesta som kände honom kallade honom vid hans smeknamn – Moije, säger Anders Wiklund som bor i Herräng.

Varför gjorde han det?

-Tror det var en rolig grej. Varför ska inte Herräng ha en tunnelbana? säger Anders Wiklund.