1971 påträffades Slagstaristningen – den största kända hällristningen i Stockholms län. Hällristningsexperten Sven-Gunnar Broström minns hur fyndet gjordes och kan avslöja nya detaljer om ristningens gåtfulla bildvärld.

Text och foto: Jens Flyckt

Slagstaristningen, som gjordes för nästan 3 000 år sedan, ligger mellan E4:an och Botkyrkaleden – inte långt från Stockholmsförorten Fittja.

-Det är mycket hög kvalitet på Slagstaristningen. Den har allt. Där finns en för bronsåldern typisk människofigur, med kraftiga vader och svajande kropp, en fotsula, flera skepp, djur och 170 skålgropar, säger Sven Gunnar Broström.

Knappt två kilometer från ristningen ligger Hallundaboplatsen – en flera hektar stor boplats från bronsåldern. Där har arkeologerna bland annat funnit rester av flera långhus och en omfattande bronsgjutning.

-Det finns mycket bronsålder i Botkyrka, säger Sven-Gunnar Broström när Sverigereportage träffar honom vid Slagstaristningen en oktoberdag 2020.

Sven-Gunnar Broström, som idag är 75 år, blev intresserad av arkeologi redan som elvaåring. Hans yrkeskarriär inom arkeologin är på många sätt unik.
Som 24-åring besökte han den arkeologiska undersökning som pågick i närheten av den plats där Slagstaristningen påträffades.

-Jag har haft förmånen att få utveckla min hobby till mitt arbete. Jag har inventerat hällristningar professionellt i många år. Senast för några veckor sedan hittade jag nya skepsristningar utanför Enköping i samband med ett arkeologiskt forskningsprojekt. Men jag har aldrig läst arkeologi, säger han

Idag består trakten runt Slagstaristningen av betong och asfalt. Dånet från biltrafiken är hela tiden närvarande. Men på bronsåldern var detta en skärgård. Alldeles i närheten låg en havsvik, som har försvunnit genom landhöjningen.

Det var den jämtländska amatörarkeologen Rudolf Hansson som hittade ristningen. Sven-Gunnar berättar att det pågick undersökningar av ett gravfält i Slagsta i samband med bygget av Botkyrkaleden. Som 24-åring besökte han undersökningen och lärde då känna Rudolf Hansson.

Rudolf Hansson gick ur tiden 1988.

Vem var Rudolf Hansson?

-Rudolf var amatörarkeolog som jag. Han hade kommit ner från Jämtland med sin hustru och några vänner för att jobba som grovis vid undersökningen i Slagsta. Har var en lugn person som även gjorde insatser för den jämtländskan arkeologin, säger han.

Grovis är en person som sållar och utför andra grövre arbetsuppgifter vid en arkeologisk undersökning. (reds.anm)

Hur gick det till när han hittade hällristningen?

-Rudolf gick varje dag mellan grävningen och en arbetsbod de hade stående här intill. En dag sparkade han till mossan på hällen, vilket var typiskt för honom. Då kom de första ristningarna fram. Då blev det stor kalabalik. Hällen skulle sprängas för att ge plats åt vägen, säger han.

Efter fyndet ändrade ansvariga myndigheter sträckningen på vägen för att rädda den del av berget där ristningen finns.

I ristningen finns tre springande djur avbildade. Dessa djur har tolkats som hjortar. Men Sven-Gunnar Broström delar inte den uppfattningen.

– Jag tror det är hästar. Det är så där hästar ofta är avbildade i den skandinaviska bronsålderns bildvärld. På vissa ristningar är de kombinerade med vagnar, säger han.

På frågan om varifrån personerna som gjorde ristningen kom ifrån, säger han att de kan ha kommit från Hallundaboplatsen.

Vad det en slump att de som gjorde Slagstaristningen valde just denna häll?

-Nej, det tror jag inte. Platsen är väl vald och hade någon form av betydelse. Den del av hällen där ristningarna finns är av bergarten amfibolit. Hällen är jämn. Den har knappt vittrat i och med att isräfflorna är fortfarande synliga. Jag tror att det är en och samma person som gjort bildmotiven. De har alla samma karaktär. Skålgroparna har sannolikt tillkommit senare, säger han.

Isräfflorär avlånga spår som inlandsisarna skapade i berghällar (reds.anm).

I Slagstaristningen finns flera skepps- eller båtbilder som saknar akter. Det är inte vittring eller andra skador som är orsaken, utan att skeppen av någon anledning inte ristades klart. Men det är enligt Sven-Gunnar Broström inte ovanligt.

-Det är ganska vanligt på hällristningar. Ibland kan både för och akter saknas. Ibland är det bara enstaka streck som gjorts, säger han.

Kan hällen i Slagsta gömma okända ristningar?

-Nej, jag har undersökt hela hällen. Det finns inga fler bildtistningar. Däremot finns det en skålgrop på toppen av hällen. På andra sidan Botkyrkaleden finns fler skålgropar, men de är tyvärr övertäckta av jord, säger han.

Trots att det gått över femtio år sedan Slagstaristningen upptäcktes, så finns det okända detaljer i den, som Sven-Gunnar har noterat. Han visar en avlång kana, en knappt två decimeter bred fördjupning, som går lodrätt genom hela ristningsytan. Den är knappt synlig för ögat och syns inte på bild.

Liknande kanor har han noterat på flera hällar, både med och utan hällristningar.

Hur pass etablerad är dessa kanor inom svensk arkeologi?

-Inte alls. Dessa kulturkanor är mer eller mindre okända, men är klassade som fornlämningar. Det har skrivits ett fåtal artiklar i ämnet, inte mer. Men i Europa, bland annat Frankrike, så är de mer uppmärksammade och där finns en folklig tradition om fertilitet. Enligt traditionen ska kvinnor som ville bli fertila ha åkte ner i dessa kanor. Jag har noterat att det i Sverige ibland finns skålgropar i kanorna, Sven-Gunnar Broström.

Varför gjorde bronsålderns människor dessa ristningar?

-Det finns flera teorier. Men de lade ner mycket arbete på att skapa dessa bilder. I samband med att Slagstaristningen upptäcktes gjordes en liten undersökning nedanför hällen. Där hittades keramik som inte är daterad. Någon form av verksamhet har pågått där, säger han.

Hur många hällristningar har du hittat?

-Det har jag inte koll på. Men om jag räknar både bilder och skålgropar så är det tusentals. På någon plats kanske det bara finns en skålgrop. På nästa ställe kan det finnas hundratals. Vid många upptäckter har jag haft kollegor med mig, säger han.

Är alla hällristningar upptäckta?

-Nej, tvärt om. De hällristningar som är kända är bara en liten del av vad som finns. Det kan vara värt att titta närmare på kända hällristningar. Ganska ofta finns där bilder som arkeologer har missat, säger han.

Har du några tips till dem som vill leta efter okända hällristningar?

-En grundförutsättning är att det finns bronsålderslämningar i närheten. Hällristningarna gjordes för att synas. Leta upp hällar och stenblock som ligger i anslutning till åkermark och titta under mossan, säger Sven-Gunnar Broström.

Mer att läsa om bronsåldern:
http://wadbring.com/historia/undersidor/bronsalder.htm

.