Den sista fredagkvällen varje månad under sommarhalvåret samlas hundratals bilentusiaster vid Sveavägen i centrala Stockholm. Den så kallade Stockholmscruisingen har en lång tradition.
Text och foto: Jens Flyckt
När denna motorburna tradition startade är något oklart. Och någon arrangör finns det inte och har sannolikt aldrig funnits, Traditionen uppstod för 40-50 år sedan och har sedan dess pågått.
På 1980-talet tog det fart och fler blev intresserade. Mats Eriksson från Värmdö minns cruisingen under tidigt 1980-tal.
– Jag tror att det var 1983 då var jag och mina polare var inne i Stockholm och cruisade. Det var första gången jag hörde ordet stockholmscruisingen. Annars var det bara det vanliga raggandet, säger han.
I många år var de numera rivna bensinmackarna vid Norrtull den givna samlingsplatsen och utgångspunkten. Idag är samlingspunkten Sveavägen och då särskilt utanför MC Donalds, som sedan gammalt är en populär plats för hojåkare.
Från början gick crusingstråket via Sveavägen Tegnergatan Birgejarlsgatan och Kungsgatan.
Stockholmscruisingen är numera inte enbart en lokal företeelse, utan ett evenemang som lockar deltagare från andra delar av landet. Under crusingen den 28 augusti sågs bland annat entusiastbilar från Dalarna och Norduppland.
Ursprungligen var Stockholmscruisingen något av och för ägare av ägare av amerikanska bilar i Stockholmstrakten. Men på den punkten har stora förändringar skett. Numera är äldre europeiska fordon ett vanligt inslag. Även moderna, nya sportbilar av tyskt och italienskt ursprung blir allt vanligare.
Men alla är inte roade av att Sveavägen ibland förvandlas till ett rullande fordonsmuseum. Boende på Sveavägen vill stoppa cruisingen, som de tycker stör och förfular. En person som Sverigereportage har pratat med säger att extremt hög musik, som hörs genom husväggarna, nerskräpning, urinerande raggare och dånet från burnouter långt in på småtimmarna, är mycket störande.
I lokalpressen har denna fråga varit ett återkommande tema de senaste åren. Ett exempel är tidningen VasastanDirekt som den 31 juli i år skrev om ”raggarstöket”. I artikeln säger polisen att de brukar omhänderta en del personer för fylla under dessa kvällar. Det framgår även att polisen och kommunen har vidtagit åtgärder, som parkeringsförbud och fartgupp, och planerar insatser för att få bukt på problemen.
2018 skrev Sveriges radio att det var färdigcruisat på Sveavägen.
Polisen kallar crusingsträckan för ”raggarrundan” och påpekar att crusingen saknar tillstånd, men att det är svårt att lagföra någon. Svårigheterna ligger i att avgöra om någon deltar eller bara befinner sig på platsen. Att köra bil på Sveavägen är inte olagligt.
Från deltagarnas sida menar man att kritiken är orättvis och att de kollektivt straffas för problem som ett fåtal personer, inte sällan i moderna bilar, ställer till med.
Men menar att de flesta personerna som kommer till Sveavägen för att träffa likasinnade och visa upp sina entusiastfordon som de lägger ner hundratals arbetstimmar om året på, i regel inte är några problem. Och de fortkörningar som ofta nämns i kritiken knappast begås av ägare till amerikanska bilar i halvmiljonklassen, folkabussar från 1950-talet eller motorburna barnfamiljer.
Under de fyra timmar, klockan 18 till 22, som Sverigereportage var på plats vid Sveavägen så skedde två bournouter.
Under samma tid var det åtskilliga förare moderna BMW och Audi som varvade motorer och körde fram och tillbaka i hög hastighet.
Flera incidenter inträffade med cyklister och förare på elskotrar som körde in i personer på trottoarer och vid övergångsställen.
Crusingen den 28 augusti var en lungt tillställning, enligt polisen. När Sverigereportage talade med Stockholmspolisen dagen efter, var det inte ens känt att det hade varit cruising. Men efter att polisen hade undersökt saken framkom att det inte fanns några uppgifter om problem i samband med cruisingen.
Sverigereportage 
”En person som Sverigereportage har pratat med säger att extremt hög musik, som hörs genom husväggarna, nerskräpning, urinerande raggare och dånet från burnouter långt in på småtimmarna,” Jävla skitsnack anser jag.Det är väl någon nyinflyttad som gnäller som vanligt.Ifjol pratade vi med en äldre dam som följt den stora cruisingen,som hon kallade den,sedan 60-70-talet.Ser fram emot den varje år.Sen gäller det att kolla vilka som spelar och för liv.Inte är det dom i en 59-a Cadillac och liknande.Det är snorungarna med trimmade BMW,AUDI och annat skit som håller på.Och dom är jävlar inga raggare och lika impopulära hos raggarna som hos de boende efter Sveavägen!
GillaGilla
Nej, det är inte alls ett skitsnack att det förekommer extremt hög musik, nerskräpning, urinerande karlar och dån från burnouter till långt inpå småtimmarna. Det vet vi som bor här. Att som här göra ett reportage mellan kl 18 och 22 är helt missvisande om man vill beskriva verkligheten. Det värsta startar ofta efter kl 24. Att luftföroreningarna stiger betänkligt hör också till. Och det handlar heller inte bara om den 28 augusti – det har varit så här, mer eller mindre, hela sommaren, varje fredag, lördag – ibland även någon söndag. Möjligen är det korrekt att det är ”snorungar” med trimmade nya, dyra bilar som uppför sig sämst vad oljud beträffar. Men hur skilja agnarna från vetet? Vad kan ni som är ”riktiga, bra raggare” göra åt det? Det är välkommet om raggarna tar tag i det problemet själva! –
Det sägs att vem som helst har rätt att köra bil på Sveavägen, därför kan polisen inte göra så mycket. Men får man köra med gamla plåtar som knappast gäller längre? Och får man köra utan säkerhetsbälten (som väl kanske inte fanns förr)? Och får man sitta upp på de bakre ryggsätena som många gör, utan skydd? Och får man egentligen köra omkring med dessa gamla bilar som ju släpper ut så mycket föroreningar, dvs har de nyligen gått igenom ordinarie kontroller? En hel del felparkeringar kan man ju också notera en sådan här kväll.
GillaGilla