Runristningen berättar om en befälhavare på ett vikingatida skepp.

Ristningen är inte vacker – men säregen.

Likbjörn räknas inte heller som någon framstående runristare.

Text och foto: Jens Flyckt

Utanför Uppsala domkyrka står sju runstenar som hittats i kyrkan. En av stenarna, U Fv1976;104 som denna artikel handlar om, hittades år 1975 i Hornska gravkoret inne i kyrkan. Det är en på flera sätt udda runsten från 1000-talet.

Stenens ristning går i så kallad urnesstil (Pr4) som uppstod på 1000-talet och bland annat förknippas med norska stavkyrkor. Urnesstil är en konstform och inte en typ av runor. Typiskt för stilen är bland annat eleganta rundjur med mandelformade ögon, långa kroppar och slingrande halsar.

Dock är denna runsten, UFv1976;104, allt annat än elegant.

Källa: Samnordisk runtextdatabas 2020, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.

Var denna runsten ursprungligen stod innan den återanvändes som byggnadsmaterial i Hornska gravkoret (Uppsala domkyrka), är inte känt. Koret är daterat till tidigt 1600-tal.

Det är i första hand inte stilen som är avvikande på U Fv1976:104, utan det sätt som rundjuret och runorna är ristade. Runorna är röriga, glest placerade med olika avstånd till varandra. Rundjuret är slarvigt ristat, skiftar i bredd och har flera estetiska missar.

Ristningen präglas av slarviga proportioner och Likbjörn har inte disponerat hela den ristningsbara ytan – vilket inom den akademiska runologin betraktas som ett misslyckande.

På runslingans högre parti finns ett litet, enkelt och obalanserat kors. De flesta vikingatida runristare lät korset utgöra en harmonisk mittpunkt i ristningen, vilket inte är fallet med U Fv1976:104.

Rundjurets vräkiga, eller röriga karaktär, är en direkt motsats till de stora runristarnas praktverk i det vikingatida Uppland.

I förhållande till vikingatida mästare (runristare) som till exempel Fot och Öpir, framstår Likbjörn som något annat – i alla fall i den konstnärliga gestaltningen av rundjuret och nyttjandet av stenens yta.

Andra kända runstenar av Likbjörn uppvisar en högre konstnärlig kvalitet. Det har föreslagits att U Fv1976:104 är den första runsten som Likbjörn gjorde – möjligen ett ungdomsverk.

Detta skulle förklara ristningens säregna och slarviga karaktär.

Det är dock inte belagt om U Fv1976:104 verkligen är ett ungdomsverk.

Likbjörn är dock inte en obetydlig runristare.

I en artkel i tidskriften Populär Arkeologi från den 17 december 2021, frågar sig runologen Magnus Källström hur dålig en vikingatida runristare kunde vara och ändå bli accepterad av runstensbeställaren.

Magnus Källström nämner U Fv1976;104 som exempel på en av Upplands fulaste runstenar, där runristaren misslyckats.

Han konstaterar att de vikingatida runstenarnas utseende tycks ha haft en underordnad betydelse för beställarna – så länge som runristningens stavning och språkliga innebörd var korrekt.

Så är fallet med U Fv1976;104 – språkligt finns det inga brister.

Så här skriver Magnus Källström om denna runstens språkliga innebörd:

”När det kommer till runorna och språket har alltså Likbjörn inte haft några problem, utan det är i det konstnärliga som det har brustit, men lika mycket handlar det kanske om hur vi idag tycker att en vikingatida runsten borde se ut”

Ristningen på U Fv1976;104 lyder:

”Ring och Hulte (och) Fastger de lät (hugg)a stenen efter Vigmar, sin fader, en god skeppshövding. Likbjörn ristade”

Ristningen innehåller flera sällsynta personnamn.

I en artikel i tidskriften Fornvännen år 1975, skriver runologen Helmer Gustavson, att namnet ”Likbjörn” är mycket sällsynt. Enligt en tolkning tros förleden härstamma från isländskans ”likn” – det vill säga kristlig godhet eller barmhärtighet.

Ristningens formulering (styrimaðr) ”en god skeppshövding” tolkas som en hedersbetydelse.

Runristaren Likbjörn var verksam på 1000-talet. I Uppland finns två kända runstenar och en försvunnen som Likbjörn har signerat. Men forskare menar att det finns fler stenar som kan attribueras Likbjörn.

Magnus Källström skriver att det finns ytterligare tiotal osignerade runstenar som bör vara Likbjörns verk.

Antalet runstenar som kan attribueras till Likbjörn är omdiskuterat.

Med Attribuerad menas att runristningen inte är signerad, men ändå kan tillskrivas en viss runristare utifrån bland annat stil, huggteknik, typ av kors, utformning av runor och ortografin.