Den paddlades i en avlägsen sjö för 1 000 år sedan – men båttypen användes redan under yngre stenålder.
Den utspända stockbåten från Gavel-Långsjön i östra Uppland är ett lika spännande som märkligt marinarkeologiskt fynd – som vittnar om en för länge sedan bortglömd båtbyggartradition.

Text och nutidsfoto: Jens Flyckt

Uppland. Gavel-Långsjön är belägen i östra Uppland, Norrtälje kommun, i gränstrakten mellan Uppsala och Stockholms län. Med undantag för sjöns södra del, där brukssamhället Rånäs ligger, omgärdas denna avlånga sjö av milsvida skogar.

År 1974 letade några anställda på sågen i Rånäs sjunktimmer. Arbetet skedde från motorbåt.
I årsskriften Sjuhundrabygden från 2019 finns en artikel, skriven av marinarkeologen Gunilla Larsson, som beskriver hur fyndet gick till.

Årsskriften Sjuhundrabygden ges ut av Fasterna hembygdsförening, Rimbo hembygdsförening, Rö hembygdsförening, Föreningen för Finstas Forntid och Framtid samt Föreningen Sjuhundraleden.

När en av arbetarna stack ner båthaken i gyttjan stötte han till något hårt som fjädrade. Föremålet låg någon decimeter ner i bottensedimentet, enligt uppgift.
Man lyckades slå en kätting runt föremålet, men männen orkade inte dra upp det för hand. Man kopplade då kättingen till motorbåten och gasade. Då släppte föremålet (stockbåten) från bottnen och kom upp till ytan.

Vad man då inte visste var att stockbåten de hade slitit upp från sjöbottnen, var från vikingatiden.

I vilket skick stockbåten var i innan den våldsamma ”bärgningen”, är omöjligt att avgöra. Det som kom upp till ytan var i alla fall en relativt välbevarad stockbåt av så kallad utspänd typ.

Den utspända stockbåten från Gavel-Långsjön är cirka 6,6 meter lång och 0,68 meter bred, men bör ha varit nästan dubbelt så bred.

Aktern är skadad, vilket indikerar att båten varit längre.

I Skandinavien kan man (Christer Westerdahl) grovt dela in stockbåtarna i fyra kategorier/modeller:
Enkelstockbåtar.
Förhöjda stockbåtar.
Utspända stockbåtar.
Sammansatta stockbåtar.

Stockbåtens kronologiska/tekniska utveckling (i Skandinavien) genom årtusendena är långt ifrån enkel. Forskning visar att tillverkningsmetoder och utseende har varierat genom årtusendena – fram till våra dagar. Den enklaste formen är den enkelstockade.

Till skillnad mot den enklstockade stockbåten, som består av en grovs uthuggen stam med relativt tjockt och stelt skrov, var de utspända stockbåtarna omsorgsfullt konstruerade och vackert formgivna – med ett tunnare och mjukare skrov.

De utspända stockbåtarnas 1-3 centimeter tjocka/tunna skrov försågs med spant, för att stabilisera konstruktionen. Den utsvängda stockbåten från Gavel-Långsjön har två bevarade spant.

Om de utspända stockbåtarnas tekniska utveckling skriver Gunilla Larsson:

”Båtar som vår båt från Gavel-Långsjön, är tillverkade med en särskild tillverkningsteknik, utspänningsteknik, som gav såkallade ”mjuka” stockbåtar. Det är en mycket ålderdomlig metod, som i Skandinavien har använts från yngre stenåldern och fram till och med järnåldern, och sedan glömts bort i Sverige”

I en annan artikel som är skriven av Gunilla Larsson, Ett pat utspända stockbåtar från järnåldern, skriver hon:

”Den (från Gavel-Långsjön reds.anm.) har liksom alla stockbåtar från yngre järnåldern varit elegant utformad med spetsig för och akter, som har uthuggna och utfallande stävpartier”

Sverigereportage har tidigare skrivit om Gavel-Långsjön:

De uråldrigaekornas strand

Den exakta fyndplatsen i Gavel-Långsjön är inte inte känd. De namngivna personerna som hittade stockbåten är sedan länge borta.

Sannolikt ligger fyndplatsen i viken (Nykvarnsviken) strax utanför platsen där sågverket låg. Gavel Långsjön är som mest 7,4 meter djup, men den aktuella viken är betydligt grundare.

Utifrån kända fynduppgifter bör den utspända stockbåten ha legat på strax över en meters djup.

Gavel-Långsjön, som reglerades år 1945 genom en sänkning med ett antal centimeter, är belägen 24 meter över havsnivån.

Av sågverket återstår idag endast träpålar från den stora bryggan, som sticker upp ur ytan, samt husgrunder som gömmer sig i en tätvuxen skog, där de täta lövkronorna endast släpper igenom enstaka solstrålar.

På 1950-talet var denna del av Rånäs ett litet industrisamhälle, starkt präglat av sågen, dess stora brädgård och den för länge sedan nerlagda och upprivna järnvägen.

Sedan 1980-talet är denna del av Rånäs ett villaområde. Med undantag från stationshuset, någon enstaka lada och boningshus, är nästan all äldre bebyggelse borta

Vid lågvatten blottas fortfarande mängder av stockar som blev över när sågverket lades ner.

En flygbild från 1954 visar hur sågen och dess brädgård var utformad.

Gunilla Larsson skriver att stockbåten först placerades på en uppställningsplats vid sågen, och därefter utomhus i en intilliggande ekbacke. Efter en tid försvann den och var borta i 13 år.

1987 letade Gunilla Larsson efter stockbåten. Hon hittade den i en skjul som som skulle rivas. Det var bland annat en av sågverkets ägare som hade förbarmat sig över stockbåten år 1976 och sett till att den kom under tak, då de antikvariska myndigheterna inte var intresserad av den.

”Författaren (Gunilla Larsson reda.anm.) jobbade i socknen med katalogisering av hembygdsföreningens samlingar, och fick nys om fyndet. Tillsammans med bygdefotografen Roland Karlsson blev det en tur för att leta efter fyndet. Vid sågen fanns den inte, där fanns bara flis och inte på ekbacken heller. Intill ekbacken fanns dock en gammal tillbommad bobinverkstad, ett skjul som snart skulle rivas. Här var det ett hål på baksidan, lagom stort för att författaren skulle kunna krypa igenom, och därinne, bland en massa bråte fanns båten!” skriver Gunilla Larsson.

Efter återupptäckten 1987 tog Fasterna hembygdsförening hand om stockbåten och har sedan dess vårdat den.

En C14-datering av stockbåten gav en datering till 1032 e.Kr +/- 90 år, vill säga yngre järnålderns (vikingatid) senare del.

Gunilla Larsson skriver att stockbåtar av utspänd typ har rekonstruerats. De har även paddlats i skärgården runt Stockholm. Testerna visar att typen är lättpaddlad och att skrovet följer havets sjögång.

Förutom två artiklar av Gunilla Larssons är lite skrivet om den utspända stockbåten från Gavel Långsjön. Varken stockbåtens nuvarande plats, vid hembygdsgården, eller fyndområdet i Gavel Långsjön, är registrerad i fornlämningsregistret.

Åtskilliga stockbåtar har under 1900-talet fått ruttna sönder på land, efter att de hittats och tagits upp ur sjöar och diken. Stockbåtar har använts ända in i vår tid och kanske är det orsaken till att de har haft så låg status hos ansvariga myndigheter.

Många stockar har bevarats av landets hembygdsföreningar

Att den utspända stockbåten från Gavel-Långsjön finns kvar och går att beskåda hos Fasterna hembygdsförening, beror på en rad lyckliga tillfälligheter. Dels beror dels på att vanligt folk (tvärt emot antikvariska myndigheter) ville att båten skulle bevaras och tog saken i egna händer.
Det är även en osannolik tur att Gunilla Larsson i sista stund tittade in i det rivningshotade skjulet och återupptäckte stockbåten.

År 1985 hade Gunilla Larsson gjort en ännu större marinarkeologisk upptäckt – den vikingatida Viksbåten. Båten bestod länge av anonyma båtdelar av ek som förvarades i olika byggnader vid Erikskulle museum och hembygdsgård, i Norrtälje kommun, cirka 2,5 mil (fågelvägen) öster om Gavel-Långsjön.

Viksbåten, vars delar blev liggandes i olika utrymmen i närmare 100 år, hittades i slutet av 1800-talet i samband med dikningsarbeten vid Söderby-Karl.
Efter återupptäckten 1985 kunde den klinkbyggda Viksbåten, cirka tio meter lång och nästan samtida med den utspända stockbåten från Gavel-Långsjön, rekonstrueras.
Det är utställd på Erikskulle museum och hembygdsgård.

Inga lämningar, med undantag från en försvunnen bautasten (Fasterna 14:1) från järnålder, är registrerade i trakterna runt/intill Gavel-Långsjön. Det beror dels på att denna del av Uppland bristfälligt inventerat. Området är idag en glest befolkad utmark och var sannolikt så även under förhistorisk tid.

Särskilt sjöns norra, nordvästra och nordöstra stränder är en vit fläck i fornlämningsregistret, men det betyder inte att det inte finns fornlämningar där. I området har privatpersoner gjort flera fynd genom åren, som tyder på en mänsklig närvaro under yngre stenålder, bronsålder och järnålder.

Varifrån personen eller personerna som ägde/brukade den utspända stockbåten i Gavel-Långsjön för tusenår sedan, kom ifrån är en svårtolkad fråga.

Det finns även uppgifter om ytterligare en stockbåt, i sjöns norra del, som ska ha gjorts på 1800-talet. Uppgifterna kring detta fynd baserar sig på folkliga berättartraditioner.

Det finns även uppgifter om ett depåfynd i Gavel-Långsjöns norra del i början av 1900-talet. Enligt uppgift rör det sig om tre svärd, varav ett av brons, som en dräng fick upp när han fiskade med nät.

Det finns även uppgifter om ett svärd av järn ska ha hittats i Gavel-Långsjön. Troligen är det olika berättelser om samma fynd.

Ytters lite är dock känt eller skrivet om detta fynd – eller fynden.

Sverigereportage återkommer till svärden från Gavel-Långsjöns botten.