Intill en ålderdomlig grusväg några kilometer nordväst om Skånela kyrka i östra Uppland finns en liten och på flera sätt ovanlig runristning – med drakvingar.

Text och nutidsfoto: Jens Flyckt.

Uppland. Kommer man körandes på grusvägen mellan Bensta och Ekeby, nordväst om Skånela kyrka, är det lätt att missa runristningen U 305, som är ristad på ett jordfast block.

Numera är terrängen öster om ristningen igenvuxen. Men i början av 1900-talet då ristningen upptäcktes, var platsen en relativt öppen hagmark med glesa björkar.

U 305 är beläget i södra avgränsningen av ett cirka 130 meter långt och totalt 50 meter brett gravfält. Gravfältet är uppdelat på två fastighetsnummer. Grusvägen löper rakt igenom gravfältet som omfattar 35 registrerade fornlämningar.

Skånela kyrkas äldsta delar är daterade till 1160-talet. Det är en av fyra östtornskyrkor i Uppland.

Skånela kyrka är belägen cirka 11 kilometer söder om Arlanda flygplats.

Enligt uppgift, bland annat informationsskylten vid ristningen, upptäcktes runristningen (U 305) av en lokal pojke vid juletid år 1900.

Men i artikeln ”Otto von Friesen och Upplands runinskrifter” av Marco Bianchi, upptäcktes U 305 i samband med en arkeologisk exkursion under ledning av arkeologen Oscar Almgren våren 1901.

Artikeln är publicerad i Upplandsmuseets skriftserie nummer 13: ”Tyd du som kan. En upptäcktsfärd bland Upplands skriftserie”/Redaktörer Torun Zachrisson och Magnus Källström.

Stenblocket är av grovkornig granit och ristningen är bitvis ojämn.

Ristningen är daterad till sent 1000-tal eller början av 1100-talet.

Runtexten lyder:

”Åskatla lät hugga stenen efter Fulluge, och Illuge och Signy^”

Runtexten innehåller två avvikande, språkliga detaljer.

Den avslutande bisatsen, ”och Illuge och Signy” framstår i första anblicken som märklig och ofullständig, som om något saknas. Den ska dock läsas som att Åskatla, Illunge och Signy tillsammans har låtit hugga (rista) stenen efter Fulluge.

Åskatla och Signy är kvinnonamn. Det är alltså två kvinnor och en man som låtit rista U 305 till minne Fulluge.

Kvinnonamnet Åskatla är ovanligt och är för övrigt enbart känt från en annan runristning – i Västergötland.

Ristningen saknar kristet kors och runtexten avslutas inte med en kristen bön, som är fallet med många runstenar från 1000-talet.

Ornamentiken i U 305 är ovanlig bland uppländska runstenar.

Mästaren som knackade/ristade runristningen för 1000 år sedan har försett rundjuret med bakåtböjda vingar, som publikationer beskrivs som drakvingar.

I närområdet finns ytterligare en vikingatida runristning (U 295) med drakvingar.

Runsten U 295 står på Skånela kyrkogård. Under lång tid låg den som tröskelsten under kyrkan och är därför skadad. Ornamentiken är mer avancerad än U 305 och har ett kristet kors.

Det är inte enbart drakvingarna som anknyter till U 305.

Möjligen är det samma runmästare som gjort U 305 och U 295.

En annan likhet är att mansnamnet Fulluge nämns på båda av dessa runristningar. Även U 295 är en minnestext över två personer, bland annat en Fulluge.

Runtexten på U 295 lyder:

”Viger lät hugga stenen efter [?], sin son. Fastlög lät hugga stenen efter sin broder Fulluge^”

Det går inte med säkerhet att avgöra om Fulluge som nämns på runristningarna är samma person, men sannolikheten är stor.